Malungsmåndag

Det här med att bo på hotell innebär inte enbart fördelar. Frukosten serveras ofta bara till halv 10-snåret. På Sankt Olofs i Malung är man mer humana och börjar inte plocka bort den förrän vid 11, men jag ville ju passa på att duscha och göra mig klar, vilket ju tar ett tag, så det blev ändå inte så många timmars sömn.

Därefter satt jag i foajén en stund och lade in bilderna i datorn innan jag drog vidare till mitt nästa härbärge, som låg på en industritomt nära Orrskogen. Där blev jag anvisad en plats i avskildhet. Perfekt.



Sedan hängde jag upp mörkläggningen, drog ner ett par rutor en bit och provsov därefter tre timmar. Det gick alldeles utmärkt. Nå, så småningom pallarade jag mig upp, pigg och glad, fixade till mig och gick till hotellet där årets traditionella måndagsmiddag ägde rum. Med på den var bl a...

  

Li Skarin och Pelle... (Suss skymtar på Pelles andra sida)



Ing-Marie och Rolle



Jag själv, faktiskt, och Anna förstås



Lina Haskel, en godhjärtad människa som lyckades få mig att begripa mig på min egen kamera lite bättre...

Efter middagen vandrade vi så i samlad trupp till Orrskogen, som redan var proppfull med folk. Inledde med en liten paus i Thomas loge (alltså låsch, inte loge). Han hade i år avancerat från proppskåpet under bana 1 till ett rum nere i Skinnarstugan i vilket vi alla rymdes.



Svannte kikade förbi och sedan skingrades vi alla. Lina och jag vandrade runt lite på banorna men det var så fruktansvärt mycket folk överallt att man helt enkelt inte orkade brotta sig in. Men eftersom Thomas skulle sjunga (eller nåt) med Streaplers kl 23 så kavlade jag upp ärmarna och svor mig fram mot scenen där jag tillsammans med Blekingevännerna kunde se och lyssna (jag kan inte skriva avnjuta för det vore att ljuga och det är jag inte särskilt bra på).



Alla var i alla fall glada...



På andra halvan av scenen spelade Flamingokvintetten, och Flamingo är ju alltid Flamingo, om ni förstår vad jag menar. Åtminstone för min generation.

Men jodå, jag tog faktiskt en svängom så småningom också. Thomas och jag svävade ut till tonerna av Thorleifs på bana 2 och det var trevligt! Sedan gav jag mig iväg till min husbil. Fick två bullens inne hos Ing-Marie och Rolle som nattamat innan jag kröp in i Saabens lastutrymme. Sov faktiskt som en stock till säkert 10 dagen efter och njöt av känslan att inte behöva slösa pengar på ett dyrt hotellrum. Tror faktiskt att det var det som gjorde att jag överhuvudtaget kunde sova...






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0