Det är inte bara den vita chokladen som är försvunnen. Även min reservnyckel till bilen befinner sig på okänd plats, förhoppningsvis i mitt hem. Jag hade verkligen behövt den nu, eftersom det är något fel på nyckeln jag använder. Det kan vara så enkelt som att batteriet behöver bytas, men enklast hade det varit att byta till reservnyckeln, eftersom båda fick nya batterier så sent som i maj. Ja, det vete tusan. Om jag byter batterier, eller i värsta fall beställer en ny, dyker den väl upp.

Imorgon är det en hel månad sedan Björn och jag gav oss iväg söderut. Då var det varmt och skönt, men redan under hemfärden kändes det att hösten var på väg och nu är det snart färdiggrillat. Man undrar som hur folk har det i Blekinge nuförtiden.

Använder Thomas fortfarande megafon när han vill prata med Anna?



Har det bott några norrbottningar på Hotell Walhalla sedan alla vi lämnade det? Någon från Örarna, två mil utanför Luleå, hade i alla fall varit där före oss.



Vem tar hand om potatistvätten?



Vilka bitar spelas på trattgrammofonen? (Finns Lasse Stefanz på stenkaka, Thomas?)



Stora viktiga frågor som man kan fundera på medan löven singlar från träden och mörkret sänker sig även över den här landsändan. Snart är det jul!