Som sagt - allting har en ände. Efter att ha ätit frukost och packat ihop mina pinaler lämnade jag hotellet och körde ut till Anna och Thomas. Där var alla vakna och samlade i soffan eftersom det pågick paketöppning. Spännande! Alla verkade väldigt uppdaterade med vad brudparet INTE ville ha (det stod faktiskt i inbjudan...) och alla paketen innehöll massor av fina, men kanske framförallt PRAKTISKA saker.



Siri, Thomas guddotter, hjälpte till...



...medan Silvio, Sigge och Kajsa lyssnade på Svannte. Själv redde jag ut alla vackra band och snören som jag gjorde små nystan av. Kan vara bra att ha...

Men där kunde jag inte stanna hela dagen eftersom jag hade en son i Hallstahammar. Dit var det typ 50 mil, så det tog ändå ett par timmar. När jag kom fram bjöds jag på en vansinnigt god sillklämma. Sedan gick jag och lade mig, och jag var nog tröttare än jag trodde, för jag sov mer än tio timmar... Det blev alltså en betydligt senare avfärd än jag hade räknat med så vi skippade Vadstena och styrde mot Gränna direkt. Där fikade vi, köpte polkagrisar och var på muséet, som till stor del berättar om Andrés polarexpedition. Jag har varit där ett par gånger tidigare, men det är alltid lika intressant.



Kullerstenstorget i Gränna. Fick förresten höra uttrycket bullesten. Alltså att stenen är formad som en bulle. Jag vet ärligt talat inte hur fel det är. Inte alls, kanske! Nu visste vi inte riktigt vart vi skulle åka. Björn frågade om det var långt till Gotland. Om man åker dit skall man nog stanna några dagar, och dessutom är det riktigt dyrt att ta sig över så jag föreslog Öland istället. Sagt och gjort. I en handvändning var vi i Borgholm och sov på en rastplats en bit utanför.

Ett besök i ruinen var ju självskrivet. Det är ganska häftigt att föreställa sig hur det en gång såg ut. I en av salarna träffade vi en bekant, min f d stuggranne och hennes sambo. Där ser man!









Men jäklar anåda vad det blåste!

Självklart åkte vi till slottet i Kalmar när vi ändå var i farten. Där gick vi en guidad tur som vi hade stor behållning av eftersom det var en jättebra guide. Hon hade dessutom en stark röst, så hon lyckade överrösta alla småbarn som tvingats med av sina föräldrar men som inte hade tålamod att vara tysta.





Därefter var vi så hungriga och griniga att vi lyxade till det med en buffé på en intilliggande restaurang som omväxling till Statoilkorven. Det var gott och helt klart värt den något högre kostnaden. Sedan visste vi inte riktigt var vi skulle ta vägen. Nästa mål var Nostalgimuseum i Tierp, som innehas av Sigges kompis, men eftersom det bara är öppet fredag, lördag, söndag så måste vi ju fördriva lite tid fram till dess. Vi åkte i alla fall norrut, för dit skulle vi ju förr eller senare, vare sig vi ville eller inte...