Om jag lyssnar när du pratar

Efter att ha ätit frukost drog vi vidare mot Gävle, vilket var fort gjort. Vi hade nämligen hamnat i landsänden där allt ligger nästgårds. Innan vi åkte till Inga-Lis och Johan så besökte vi fängelsemuséet inne i stan. Jätteintressant.





Skjorta med tillhörande bälte. Många spännen.

Sedan åkte vi till Johan och Inga-Lis och bara slappade. Besökte en badstrand och det var visst väldigt varmt i vattnet, om man nu tycker att 23 grader är varmt. Själv brukar jag ha betydligt varmare badvatten... Till middag blev det självklart grillat, något annat var ju otänkbart. Det finns vissa likheter mellan Johan och Fredde Schiller.




Efter en god natts sömn tackade vi för oss och styrde mot Hallstahammar, där Björn skulle tippas av. Men först stannade vi i Kungsgården, utanför Sandviken, och gick på tryckerimuseum.



Och så stannade vi förstås i Storvik, på Kvarnbackens prylmuseum.  



Sedan var vi sjukt hungriga. Eftersom vi befann oss i närheten av Hofors så ringde jag Markku och bad om tips på matställe som INTE var en pizzeria. Dessa hittade vi nämligen själv, eftersom Hofors tycks vara Sveriges pizzeriatätaste kommun. Finns antagligen fler pizzerior än bostäder. Han rekommenderade i alla fall campingrestaurangen, vilket visade sig vara helt rätt. God mat, fantastiska pommes, Trocadero och dessutom dök han själv upp.

Hallstahammar stod näst i tur, och dit var det ju nära. (Också). Efter att jag sett till att Björn fått med sig det han behövde, ätit lite kladdkaka med grädde så drog jag vidare mot ännu ett delmål. Hann bli ganska sent innan jag var framme men fick i alla fall sova ordentligt. Och eftersom jag befann mig så nära Ullared, bara lite drygt 30 mil, så bestämde jag mig för att svänga förbi där. Egentligen en ganska idiotisk idé med tanke på att jag har svårigheter att klara av Storheden. Men det var nog en lugn dag. Det gick att köra kundvagnen överallt och det var inga köer att tala om. Fast jag tror inte jag åker dit mer. Nånsin.

Men sen kände jag mig plötsligt övergiven och ensam, så jag ringde till Anna och frågade om jag fick komma till dem, och det gick förstås bra. Jag var ju ändå så nära, bara typ 25 mil. När jag kom fram var det mörkt. AnneMarie, Kajsa och Siri hade kommit på dagen, medan Sigge anlänt redan under måndagen.



Scen, dansbana och bod var klara!



Och eftersom jag är en riktig klippare så fick jag lägga den sista handen vid programbladen.

Fast nu avslutar jag det här inlägget, för jag skall faktiskt på bröllop strax! 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0