Det får lov att gå undan nu om jag inte skall hinna glömma allt... Jag intog faktiskt inte några mängder alkohol att tala om på bröllopsfesten och var därför pigg och rask när jag vaknade till regnets smattrande mot rutan på söndagens morgon. Det började i själva verket regna redan under lördagkvällen och jag hann bli ganska dyngsur under den korta promenaden till hotellet, men då hoppades jag att det skulle upphöra tills morgonen, men icke. Efter frukosten åkte jag och C-G ut till Thomas och Anna, för nu väntade 20 kg potatis på att bli potatissallad. AnneMarie, Silvio och jag utgjorde ett stabilt team, så efter att C-G tvättat alla kilon på ett okonventionellt och hemligt sätt kunde vi skrida till handling.



Potatis tärnades och kokades, gurka strimlades och saltades, rödlök skivades, haricot verts kokades och efter några timmar hade allt detta blivit till smarrig potatissallad med tzatziki. Och ute snurrade gris och lamm över glöd.



Silvio hade stenkoll på käket.



Himlen sprack upp och solen tittade fram, men plötsligt, precis när The Playtones anlände, ville ett moln lätta på trycket och på 30 sekunder forsade plötsligt vattenmassor över stuprännornas kanter. Tack och lov var denna urladdning den sista för dagen, och nu blev det sol och varmt på riktigt. Vilken tur!

Vi åkte tillbaka till hotellet för att byta om och sedan kom Sigge och hämtade oss med sin för dagen uppiffade svarttaxi. Med sig hade han Kvällsposten i vilken det stod om bröllopet.



Trädgården i Gustavstorp fylldes snabbt med glada människor. Det blev sång, musik, dans, god mat och underbara tårtor. Gästerna strömmade in lite pö om pö. Streaplers skulle spela i Karlshamn på kvällen och tittade förbi som hastigast.





Och äntligen, efter 52 år, hade de en vokalissa!





Sedan spelade The Playtones upp till dans.



Anna och hennes bror Erling var först ut på golvet.



Svannte hade en del att säga...



...och Lasse och Thomas tvingades sjunga sin egen "Du är allt för mig".



De sista gästerna hade den största presenten! En vinkyl, fylld med vätskor som passade både Anna och Thomas.



Thomas kontrollerade innehållet noggrant.



I Blekinge är inte sommarnätterna långa och ljusa och plötsligt var det både mörkt och kallt. Detta fann Sigge bot på och ordnade en liten brasa.



Thomas och Anna sjöng sin egen version av "Sista ljuva åren" för Christer, som ju skrivit den. Därefter sjöng Anna "Tårar från himlen" och på frågan om vad han tyckte om den första svarade han diplomatiskt att den andra var bäst. Och det är den onekligen.



Tja, och sedan blev det spontant tjo och tjim en stund till innan taxibilarna började köra i skytteltrafik mellan Mörrum och festen. Allting har en ände, så också en sagolik helg. Jag är så himla glad att jag var där och räknar in de här dagarna bland livets höjdpunkter. Faktiskt.


Klänningen jag hade på söndagens trädgårdshäng ser ut så här:



Jag är jättenöjd med den. Tyget kommer förstås från Ohlssons och den är fodrad med viscose. Det är lite dyrare än acetat, men helt klart värt till ett snävt plagg, eftersom viscosen (som ju är en naturfiber) är så mycket behagligare mot huden. Mönstret kommer från en Burdatidning, men istället för att rynka kjolen mot livet gjorde jag den klockad. Dessutom blandade jag drinkar på Passoá, juice och fruktsoda som matchade de oranga blommorna i tyget. När det blev lite kyligare framåt kvällen hade jag med mig byxor och tröja som jag bytte om till. Mysigt. Något som inte var fullt lika mysigt var förekomsten av slemmiga sniglar i gräset.



Så det är ju en fördel med Norrbotten. Att det inte finns såna sniglar där. Tror jag i alla fall.