Nu har jag levt med en stegräknare på höften i en vecka. Jag insåg ganska snabbt att jag inte har någon som helst möjlighet att inta någon tätposition i den gångtävling som pågår på min arbetsplats. Därför siktar jag på att komma sist, vilket inte heller är helt lätt. Det finns åtminstone en till som är ute efter den placeringen men eftersom alla medel borde vara tillåtna planerar jag att "glömma" stegräknaren hemma åtminstone en dag den här veckan. Och den dagen passar jag på att handla och uträtta alla de ärenden som kan tänkas rendera en del steg. En annan strategi kan vara att programmera om steglängden. Stegen räknas nämligen om till längd och om man då programmerar om denna till typ 20 cm kan man ju inte komma så långt på en vecka, eller hur?

G4S vann i alla fall den av Bodens kommun arrangerade tävlingen Bodens mest aktiva arbetsplats (eller nåt sånt). På tisdag kommer representanter från kommunen och delar ut priset/priserna.

Jag hade redan innan bestämt mig för att INTE  åka ut på stan på lördag. Av någon outgrundlig anledning vaknade jag redan tjugo över åtta! Som en annan pensionär! Vad farao gör man den tiden? Jag putsade mina nya skor och så putsade jag mina dansskor.



Sedan sov jag middag. Förmiddag. Därefter hade jag tvättstugan och så småningom slängde jag mig i badkaret i ett försök att dränka den lille fan som satt i min skalle och med en yxa försökte slå sig ut.

Trots en överdjävlig huvudvärk lyckades jag, med hjälp av Ingrids medicinblandning (tranbärsjuice, lime och något annat...), följa med till Kalix där Mats Bergmans spelade. Om detta kan man läsa HÄR om man ids. Men stanna gärna här...

Jag har ju decimerat innehållet i mitt syrum. Än en gång har jag alltså vräkt ut nästan alla (en del befinner sig redan i källaren) mina tyger på golvet för att därefter sortera dem i olika högar. Trikå, vävda tyger, hela tyger, tyger jag ska ha uppe, möbeltyger, tyger jag skall använda typ snart och så vidare...



Det hela resulterade i ytterligare fyra flyttkartonger som burits ner i källaren. Och detta blev kvar. På något sätt känns det i alla fall befriande för nu, när jag kan SE vilka tyger jag har, så kommer jag också ihåg vad jag skall sy av dem. Och det är ju bra.



Det senaste jag sydde var en teddyfodrad munkis till Björn. Den har han haft i tre veckor nu, minst, och efter den har jag inte suttit vid symaskinen.



Idag har jag tillbringat i stort sett hela eftermiddagen hos mamma. Efter den obligatoriska duschningen så åt vi surströmming. Mums! Men jisses vad törstig jag är nu!



Utanför mammas fönster växer det två björkar. Den ena är gul och den andra är grön.



Ändå lite speciellt?