Someone left the cake out in the rain

Om livet för det mesta känns helt ok och dagarna som går ändå är fyllda av relativt mycket glädje, så märks det ganska tydligt när motsatsen inträffar. Ni vet, när man går omkring och känner sig allmänt deppig, helt enkelt. När saker och ting kör ihop sig. Då brukar ett skumbad hjälpa. Mörkt i badrummet, levande ljus och - imorse hos mig - frukosten på en stol intill badkarskanten. För att slippa stressa klev jag upp redan klockan fem, och hann således tillbringa en ansenlig tid i det våta elementet. Det är klart att det hjälpte. Jag var ändå hyfsat uppåt när jag anlände till jobbet. Men hungrig! Man skall inte äta frukost i gryningen när man börjar jobba kvart över nio och inte har lunch förrän efter ett!

Redan vid tio-snåret hade jag kunnat äta en häst, men jag lierade mig med min trogna Max-kollega, och tillsammans avnjöt vi varsitt mål där på eftermiddagen, när vanligtvis eftermiddagsfikat äger rum. Sedan gick vi in på Kvantum, där jag laddade inför resten av dagen med lakritsplopp, lakritsstrong och Red Bull (inspirerad av U).

Det händer någon gång då och då att vår arbetsplats höjs till skyarna som den bästa kundtjänsten ever. Det har bjudits på smörgåstårta förut och idag var det dags igen. I köket var kylskåpen fyllda av tårtor, men arbetskamrater kan ju vara hur glupska som helst, så av rädsla att bli utan försåg vi oss med ett par rejäla bitar som vi hade tänkt spara till fikarasten, men som liksom inte ville vänta utan bara slank ner. Sen mådde jag jätteilla. Nu, sju timmar senare, är jag bara proppmätt. Och lakritsploppen får vänta till imorgon...




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0