Don´t dream it´s over (reviderat 20110516)

Handelns uppfinningsrikedom tycks gränslös när det gäller att locka till konsumtion så här i juletider. Igår hade man Black Friday i Galleria Enter i Boden vilket innebar att alla affärer hade något slags rea. Plötsligt råkade jag se en spiknackkudde i hälsokostaffären och skulle bara kolla vad den kostade. Har länge funderat på en sån, men aldrig riktigt kommit mig för att ens kolla priset som igår visade sig vara humana 99 kr varpå jag glatt utbrast:
- Jamen då tar jag en! när jag kom på att jag inte hade börsen med mig. Det hade däremot min kamrat, så det hela löste sig på ett smidigt sätt och igår kväll invigde jag den när det var sängdags. Eller golvdags. Jag använder spikmattan på golvet, somnar på den och kravlar mig sedan upp i sängen någon gång mitt i natten. Det var i alla fall en avsevärd skillnad mellan att lägga spikmattan över nackkudden, som jag gjort förut, och att ha en spikkudde. Den senare gjorde ont något så jääävulskt, men jag bet ihop och lyckades somna tämligen omgående. Men det där med att bita ihop är nog inte så himla bra, för det känns som om det är något jag gör mest hela tiden, av någon anledning... Eller också är det den här jäkla kylan som får mig att spänna käkar, nacke, axlar och för farao hela kroppen.

Inte känner jag míg mer avslappnad idag, nyss hemkommen från helvetet, kan man säga... Jag skulle klippa mig kvart i elva, så jag tog en härlig promenad in till stan (Det kändes faktiskt inte så kallt. Hade väl vinden i ryggen kanske.). När jag var färdigklippt gick jag på apoteket och hämtade ut ny migränmedicin till det facila priset av en tusing och det var då mitt humör började svikta. Därefter mötte jag Malin och tillsammans begav vi oss till Lärkan och kollade in Fridas dansuppvisning. Jättekul och fint, men när vi sedan gav oss ut på stan igen var det slut på friden.

Generellt så tycks folk ha uppenbara problem att röra på benen. De STROSAR sakta in i affärer och när de väl kommit in STANNAR de till och ser sig omkring. Detta gäller var man än kommer. Shopping, Smedjan, Strand, Åhléns - you name it. De går i bredd, de rör sig sakta, de stannar till - kort sagt - de gör allt för att jävlas med sina medmänniskor. Jag är inte intresserad av att i full vinterstass (det är -16 ute) stillsamt skrida omkring i en varm butik. Jag vill snabbt uträtta mitt ärende för att kunna gå ut igen och jag vill inte att bli hindrad av rullatorer, barnvagnar och senfärdiga individer. Det är möjligt att jag hyser något slags hat till mänskligheten och bör satsa på nätshopping, vad vet jag?  Det kan också vara så att min stubin var kort idag för att magen var tom.

Efter ett besök på Subway kändes det nämligen mycket lättare att leva.


Parmesanbröd, teriyakikyckling, sallad, oliver, rödlök och chipotledressing - mums...

Det är konstigt så långt man kan gå bara genom att knata runt lite på stan. Jag har redan gått 1,2 mil sedan i går morse. Och detta trots att Malin övertalade mig att ta bussen hem med henne, vilket inte var så svårt. Nu ska jag sova middag innan jag sätter igång och pyntar lite. Fast sen blir det Kvantum en sväng. Jag har naturligtvis inga ljus till adventsstaken och säkert skall en och annan lampa i julstjärnorna bytas också. Men pepparkaksdegen gjorde jag igår och natten är lång!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0