Jag läser horoskopen i både Norrbottenskuriren och Norrländska Socialdemokraten, bara för att jag tycker det är lite kul att få reda på viktiga saker om mig och mitt liv. T ex stod det en gång i mars, att jag hade mycket att göra nu inför julen, så det där med horoskop är ju alltså något att ta på största allvar. Idag stod det i den ena tidningen någonting om att jag inte ska ta ut några svårigheter innan de ens inträffat eftersom de kanske inte ens kommer att inträffa.

Att gruva mig för alla eventuella motgångar är ju annars min specialitet. Att vara beredd på det värsta kan vara bra, så slipper man otrevliga överraskningar. Att man sedan kanske går miste om mycket glädje är smällar man får ta. Jag gillar nästan att gå omkring och vara lite småilsken på någon, som jag tror kommer att säga något som gör mig arg. Ett exempel är den gången dragkedjan i Malins bävernylonoverall gick sönder. (Detta hände sig alltså för kanske 17 år sedan. Malin är 22...) Overallen var bara använd några månader är den plötsligt började dela på sig. Utsliten, alltså.

Med kvittot i högsta hugg klev jag in på Åhléns, visade overall och kvitto och förberedde mig på att hota med både Konsumentverk och press om jag inte skulle bli ersatt för den minst sagt undermåliga overallen. Expediten log vänligt och sade att hon skulle fråga avdelningschefen hur hon skulle gå till väga. Två sekunder senare dök han upp, log lika vänligt han, och sa att jag skulle få pengarna tillbaka. Allihop. Fan. Där hade jag byggt upp en osannolik ilska som ville ut. Och jag minns faktiskt inte vem jag öste den över sen...

Eftersom jag, enligt mina barn, lider av s k trafikilska så får mina dagliga passagerare lära sig nya svordomar lite då och då. I morse, t ex, körde jag på Skeppsbrogatan, som är huvudled, när en KÄRRING i en svart Saab (mycket mindre än min) kom körande på den korsande Kungsgatan OCH HELT ENKELT GAV FAN I ATT LÄMNA FÖRETRÄDE! Där var det nära att jag fick en ny framskärm, ska jag säga... Jag blev så upprörd att jag inte ens gav henne rätt finger.

Jag köpte en schampotvål på Lush. En sådan bör förvaras i en tvålkopp och inte ligga och svampa sig på badkarskanten. En kväll, när jag skjutsade Frida till träningen på Storheden, råkade vi förirra oss in på Ica Maxi och där kom jag plötsligt på att jag skulle köpa en tvålkopp. En som sitter fast på väggen med två sugproppar. Men av alla tvålkoppar med sugproppar lyckades jag givetvis välja en med den ena sugproppen så deformerad att den vägrar sitta uppe. 

Fast det funkar ju. Kanterna gör att tvålen i alla fall ligger kvar...