Och så har den andra veckan i mitt nya liv passerat. I måndags fann jag mig plötsligt vid köksbänken, knådandes en bulldeg. Helt otroligt! Björn blev orolig, men glad förstås, ända tills han smakade de färdiggräddade bullarna.

Jag kände faktiskt redan när jag tog dem ur ugnen, att allt inte stod rätt till. Bakom den härliga doften av nybakat kunde man skönja en omisskänligt stank av typ diesel. Eller något annat kemiskt. Aceton, kanske. Men hoppet är ju det sista som överger en och Björn och jag tog givetvis varsin. Han tuggade stoiskt i sig sin innan han t o m tog en till. Han funderade en stund och sa:
- Du har kanske tagit för mycket kanel?
Nej, jag hade inte tagit för mycket kanel, och jag hade inte hällt diesel i degspadet. Ändå smakade de fan, rent ut sagt. Tja, vad ska man göra om inte spola upp ett skummande bad och ligga däri och deppa ett par timmar? Bullarna fick stå framme på bänken över natten och förpassades till soporna dagen efter. Det är möjligt att margarinet hade tagit smak av något annat i kylskåpet, kanske en delad lök, därav den vämjeliga smaken.

Men skam den som ger sig. Dagen efter tog jag nya tag, denna gång med nyinköpt margarin och utan kanel, och se! Det varde bullar! Fula men goda!

Igår spelade Larz Kristerz på Cleo, något jag länge sett fram emot med en viss ångest. Förr började jag ju halv tolv på fredagar, men i mitt nya liv måste jag åka hemifrån kl. 7. Men eftersom min chef utfärdade tantvarning på mig när jag sa att jag bara skulle stanna två set och åka hem redan vid midnatt, så såg jag till att hålla mig vaken riktigt länge. Omständigheter gjorde att jag inte låg i min egen säng förrän efter halv fem på morgonen. Men med hjälp av äpplen, energidryck och en massa vatten, lyckades jag ändå klara arbetsdagen, som tackochlov slutade redan 14.30. Detta var ju den sista vardagen i frihet ever, så därför gick jag en sväng på stan när jag var tillbaka i Luleå. Hälsade på Katarina på Kläder och Form, där hon praktiserar och stötte därefter ihop med Frida, som jag följde på HM. Därefter åkte jag hem men hade bara ro att sova en timme. Så John Blund kommer tidigt ikväll.

Larz Kristerz då? Jajamen! Lika livfulla och roliga att se på som vanligt, och självklart spelade de lika dansvänligt som alltid. På sitt sätt, förstås. Stefan var tillbaka efter ett halvårs tjänstledighet och det var ju kul. Han gjorde en Date i Förr eller senare, men det märkte nog bara textpolisen som hängde vid ett barbord bredvid scenen...

Till sommaren spelar de TRE kvällar häruppe, om man räknar med Täfteå, 25 mil härifrån. Och tänk, att det är ju ändå snart!