Something for the girl with everything

Detta var tredje veckan i "skarpt läge" på mitt nya arbete, den s k sex-veckan. Nu är det ju inte så roligt som det låter, utan sex-veckan innebär helt enkelt att man arbetat till klockan sex (18.00). Kvällarna har således varit tämligen korta, å andra sidan har det varit skönt med lite sovmorgon. På måndag börjar jag dock som vanligt igen, alltså klockan 8. Fast egentligen 7, eftersom det nu är dags för det sju månader långa helvetspåfundet som kallas sommartid. Det är inte så himla roligt att kliva upp typ fem-halv sex på morgnarna och veta att klockan egentligen bara är fyra! Det är vidrigt och helt mot naturen. Och jag vänjer mig ALDRIG utan lever uteslutande för den underbara helg i november när ordningen äntligen återställs.

Thomas har återigen varit uppe, den här gången som artist. Rolandz hade nämligen turnépremiär på Cleo i torsdags. Det blev en mycket lyckad kväll. Radioprofilen Roger Qvarnström spelade dansbandsmusik före och efter showen, som varade drygt en och en halv timme. Det var verkligen fullt ös, från start till stopp och absolut värt pengarna. Ja, för de som hade betalat, alltså...

Vem hade kunnat ana detta för några år sedan?

Rolandz spelade även i Skellefteå igår, och trots att det inte ens blev fyra timmars sömn mellan torsdag och fredag, så ville jag ju åka dit. Tack och lov skulle C-G också dit, så jag fick åka med honom . Av någon märklig anledning var det glesare i lokalen än vad det brukar vara på en "vanlig" dans. Micke Ahlgrens spelade före och efter Rolandz show, som när de äntrade scenen, fick uppleva vad det vill säga att vara ett "riktigt" dansband. I Skellefteå stod ingen framför scenen och diggade utan alla befann sig på dansgolvet. Rolandz spelar nämligen kolossalt dansvänlig musik och mellansnacket är kort och kärnfullt, så det är ju inte så att de ställer till det för dem som bara vill dansa d v s alla igår kväll.



Som rookie tvingas Thomas att i syster Janes skepnad skrida ut på scenen och sjunga sista refrängen i låten tillsammans med Roland Järverup, något han inte är helt bekväm med. Igår krånglade dessutom de svarta stay-upsen men det var nog bara bra, för nu förstår han hur vi har det. Hoppas jag.

Det blev en lång paus för Micke Ahlgrens, men den ägnade de åt att lyssna på sin egen repertoar. Ja, en låt då... 

Petter vilade dock och såg allmänt nöjd ut.
Fördelarna med att jag inte satt bakom ratten blev på hemvägen påtagligt uppenbara. Jag somnade nog strax norr om Byske och vaknade inte förrän vid Storheden utanför Luleå. Så stackars C-G fick nöja sig med att lyssna på musik och försöka hålla sig vaken medan jag snarkade allt vad jag kunde. (Fast enligt C-G gjorde jag inte det.)

Idag har vi i vanlig ordning drällt på stan. Köpte en snygg scarf på HM samt fikade på nyöppnade Subway!


Ibland får jag för mig att mina flickor är less på att valla mamma på stan varenda lördag, men jag är nog snart avvand. Det känns bara så himla kul att slippa jobba på helgerna!

Nu måste jag snabbt fixa håret och åka till Piteå där Dansbandskrampen äger rum! Det är de tre kultdansbanden Lennes med Bitte, Kjell Bertils och Anders Jans (som jag faktiskt inte har en aning om vilka de är) som har en revivalkväll. Det skall bli skitkul! Och imorgon åker vi till IKEA!

Så här såg förresten jag och Anna ut förra helgen. Det finns fler bilder på Annas blogg. Ni följer väl den?




Kommentarer
Ethel

Vaddå, DansbandskRampen?? Var det så illa så du misstänktes få kramp, eller???

Förresen vad fina ni är du och Anna i era klänningar.

// Ethel

2010-03-28 @ 16:47:10


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0