New York, New York

Och nu kommer den spännande fortsättningen....

Hela veckan har vi dragit runt på trådar, små tygbitar, häftklamrar, småspik och sist men inte minst, pulvriserat skumgummi, i lägenheten. Det har varit mammavecka och kvällarna har ägnats åt matlagning, skjutsning, möten och teater så någon omklädning av soffan var inte aktuell förrän på fredag kväll och då var jag så trött att jag inte iddes.

Men på lördag morgon studsade jag ur bingen redan halv elva (inget melodikryss...) och hade väl egentligen kunnat ta itu med tapetseriet redan efter frukost, men eftersom jag numera lider av något slags lediglördagmåsteutpåstanensväng-syndrom så åkte jag in på Ohlssons och köpte textillim och en trådrulle. Därefter gick jag till min svägerskas butik, Handarbetshörnan, och tränade upp hennes simultanförmåga d v s pratade sju stugor full medan hon räknade kassan. Därefter åkte vi till mamma och firade hennes 84-årsdag och plötsligt var klockan fyra och det var dags att gå i kyrkan.

Där var det nämligen konsert med Malins kör Nova och en annan kör som heter Pax. De framförde Stabat Mater av G B Pergolesi samt, som slutnummer, Må Gud välsigna och leda av J Rutter. Jag ÄLSKAR verkligen att gå i kyrkan och lyssna på musik. Det är något med rummet som gör mig så förvånansvärt lugn och tillfreds. Vare sig det är, som nu, kör och stråkar eller enbart orgel, så blir jag nästan euforisk. Helt fantastiskt.

Nåväl... Klockan var åtta innan jag spottade i nävarna och satte igång med ryggstödet. Trots blixtrande huvudvärk arbetade jag ihärdigt fram till strax före två (på natten, alltså). Då var det klart! Jag är dessvärre inte helt nöjd, då hörnen inte blev riktigt perfekta, men på det hela taget blev det riktigt bra!

Tjädrarna (stavas de så?) och knapparna är i samma fuskmocka som jag använde till fåtöljen.

Nedre långsidan kortsidorna är fastsydda för hand.
Ja, det blev jäkla bra, men ack så färglöst mitt vardagsrum är numera. Från orange tapeter med grön bård (jultapeter) och knallgrön soffa till vita tapeter och brun soffa är steget traumatiskt stort och kan kanske kräva en smula terapi. Eller möjligtvis en ny matta och nya kuddfodral. Tyg till nya gardiner har jag i källaren. Ett skitläckert Designers Guild som jag fyndat på stuvavdelningen på Ohlssons...

Men nu har jag större problem att tampas med, nämligen den hybris som tenderar att ta över mitt ego. Hur bra kan man bli egentligen? Att jag är en jäkel på att sy kläder visste jag ju redan, men att jag kunde klä om en hel soffa hade jag ingen aning om! Det här med att borra i tak och väggar, förlänga sladdar och byta elkontakter till höger och vänster är ingenting i jämförelse. Lägg därtill att jag numera, som jag skrev i förra inlägget, jobbar med TEKNISK support och därmed troligen bör betrakta mig själv som TEKNISKT lagd, innebär att min kompetens knappast har några gränser. Ja, det skulle väl vara det där med slalom då...

Nämen, om man skulle ta och gå ner till bilen och byta växellåda då...!


Kommentarer
lunkan

Det finns ett ord som börjar på ö (ödmjuk) har jag hört, men eftersom även du, min bonussyster, tillhör den internationella delen av släkten så saknar vårt alfabet bokstäver med prickar... Sen är det faktiskt så att man ibland bara måste få "nämna" hur fantastisk man/du är! Och snygg! Och ung! För att inte glömma: Dansant!

2010-03-15 @ 20:40:08
Boella

Åh, Anna! Allt det där ligger i släkten...

2010-03-15 @ 21:06:19
Vifsla

Jag tror helt klart att du kan byta en växellåda. Skitig i ansiktet och med 13s nyckel i högsta hugg.

2010-03-19 @ 06:48:47
URL: http://www.welest.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0