Jag skall börja med att förklara mig... Jag trivs alldeles kolossalt bra på mitt nya jobb. Så bra att jag inte ens funderar på att neka när jag ombeds komma in och jobba under helgen. Tiden rusar iväg och jag hinner knappt logga in så är det dags att åka hem. Lägg därtill att jag så smått har börjat nyhetsrapportera på Får jag lovs hemsida. Dessutom har Streaplers varit här på sin Norrlandsturné. Ja, och så har jag ju ändå barnen... Nog med undanflykter. Ímorgon är det fyra veckor sedan jag skrev något på bloggen och jag har massor med bilder som jag ska lägga in men de ligger på disken hemma och precis nu befinner jag mig i Malung. Så jag börjar med att visa stackars Annas arm. Tänkte skriva Annas stackars arm, men tänkte att det är mer synd om Anna än om armen. Anna (Herrejessus, vad jag tjatar!) håller på att bygga en boda hemma i Blekinge. En dag skulle hon upp på en takstol för att med ett vattenpass kolla om den var rak, när plötsligt ena stegbenet (Vad är det för ett ord? Finns det?) gled mot grunden och Anna RASADE ner från taket. Nu ser hennes högra arm ut så här:

Den är ÄNNU äckligare i verkligheten!

Ja, och så pendlar jag ju som sagt, så milen på bilen blir fler och fler... På fredag morgon såg det ut så här:


För inte fullt ett år sedan gick den runt 20 000, och när jag köpte den i september 2007 hade den gått 14 900 mil. Visst, jag har kört en del, men jag har nog aldrig haft en bil som känts så himla rejäl och pålitlig. Så när jag har kört slut på den här stackaren så blir det absolut en ny Saab. Tveklöst.

Nu sitter jag här i ett hotellrum i Malung och dricker champagne med Anna. Om några timmar anländer förhoppningsvis Thomas och sen skall vi SOVA. Men jag verkar kommit in i andra andningen så om en stund kan ni nog läsa ett nytt inlägg även här. 

Nu har jag förresten tvättat håret på Anna. Man kan väl säga att jag är hennes personlig assistent. Hon har nämligen VÄLDIGT ont.