The great snowman

Ja, jäklar anåda vad det stormade igår! Och snöade! Samtidigt! Jag stoppade förutseende nog ner sminket i handväskan istället för att sätta det i ansiktet innan jag gick till jobbet, och det var ju rätt tänkt eftersom stenhårda snöflingor piskade mina stackars kinder och ÖGON (Förstår ni hur ONT det gör att få snö i ögonen?). Jag anlände dessutom en timme för TIDIGT till mitt arbete! För vilken gång i ordningen vet jag tamigtusan inte. Men jag antar att det är bättre än att komma för sent. Försökte övertyga chefen om att hon inte behövde tänka på någon kompensation för att jag har svårigheter att läsa min egen kalender, men hon tvingade mig att sluta så jag skulle hinna med 17.30-bussen hem. Det var tur, för det hade varit kämpigt att gå. När jag passerade parkeringsplatsen insåg jag hur bra det är att ha bilen under tak en sådan här dag, för snön hade drivit i den hårda blåsten så att bara taken syntes på de bilar som stod där. Men en snöstorm av den här digniteten går inte heller parkeringshusen spårlöst förbi, och för första gången fick jag sopa av Saaben inomhus...

Att köra i riktigt djup snö kräver sin kvinna. Framhjulsdrift är ett måste, det insåg också föraren av den glassiga BMW:n som körde fast utanför garaget. Å andra sidan skulle jag också gladeligen skotta om jag hade en sån bil. Det är ju inte snöstorm varje dag. Antalet vägskrapor i Luleå (och Sverige) har kraftigt decimerats de senare åren och förekomsten av dessa är numera nära nog obefintlig. Bilturen hade således stora likheter med en sväng över en upplöjd potatisåker. Oj, oj, det kan inte ha varit bra för mina motorfästen som är så känsliga. Men man får vara glad att man inte bor i typ Uzbekistan, för en och annan traktor var i alla fall ute och körde. Och idag har det slutat snöa, termometern visar -17 och det blåser fortfarande litegrann.

Det finns miljarder saker att göra i ett hem. Särskilt i ett nytt hem. Jag satte en skarvdel på sladden till fönsterlampan i köket, sedan reste jag mig upp och drog ner den på golvet och så var jag utan fönsterlampa. Men Claes Ohlssons har fina till en hyfsad peng, så efter skarvning och montering av ny kontakt så hänger där en lampa i alla fall!
 

Orkidén fick jag av Ingrid och Kent som inflyttningspresent. Jag vill VERKLIGEN få den att överleva! Jag älskar orkidéer men kärleken verkar inte vara besvarad eftersom de brukar vilja lämna in efter en tid i mitt kök, trots omsorg efter konstens alla regler..

I Katarinas rum (syrummet) har jag spikat upp en hylla som matchar det 50-60-talsstuk som råder därinne. Hyllan är från mitt barndomshem och en av de saker jag sparat sedan jag sålt stugan.

Skorna är min mammas första skor. Hon är född 1926 och hon hade dem när hon var två år. Ganska häftigt, tycker jag. Särskilt bekväma var de nog dock inte.

Ibland känns det som om jag inte kommer någonvart. Det är så mycket som behöver fixas och mitt i alltihop så måste man STÄDA! För trots att man inte kommit i ordning riktigt så dammar det som tusan... Brödsmulor ramlar på golvet i köket och toaletterna måste skuras. Märkligt. Men när middagen var intagen bortemot 21-tiden igår kväll så pimpade jag den grådaskiga, slitna, fula, men dock oumbärliga, trappstolen. En liten bit vaxad dukväv och Gütermanns suveräna textillim var allt som behövdes!




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0