Det är ju inte så himla konstigt att man blev darrhänt och skakade till när man klev upp klockan 7 på morgonen och möttes av denna utetemperatur? Den sjönk dessutom ytterligare under dagen.

Men jag hade turen med mig. Vid en närmare utgrävning i hallgarderoben fann jag äntligen min täckkjol. Därmed blev promenaden till jobbet inte så plågsam som jag föreställt mig. Jag svettades i alla fall inte. Dessutom blev min unga kollega Karin hejdlöst glad av att se mig. Ja, hon hade rent av svårt att sluta skratta!
- Men gå och titta dig i spegeln! frustade hon mellan gapflabben.
Och visst, det var en spännande upplevelse. Jag hade ingen aning om att jag var så hårig i ansiktet, men nu, när vartenda hårstrå (fjun) liksom var glaserat av frost, så insåg jag att även jag är släkt med aporna. Dessutom var mitt hår alldeles vitt så jag fick också en aning om hur jag kommer att se ut som gammal. Äldre.

Men imorgon måste det vara mildare för då ska jag på lokal och dricka mörkt öl som smakar julmust.
 
Ca 1:40 in börjar den. Han lyckades verkligen tonsätta minusgrader.