Fredag var min lediga dag och för att riktigt kunna ta tillvara på varenda timme så steg jag upp i den tid jag normalt brukar gå och lägga mig. Ibland på helgerna i alla fall. Klockan 7.20 hade jag tid för besiktning och jag var ju tvungen att åtminstone hinna måla mig och äta frukost. Bilen var tvättad, bältena i baksätet spända och i bagageluckan låg varningstriangeln fullt synlig. Nya registreringsskyltar både fram och bak. Och vad hade jag för detta fjäsk? Absolut ingenting! Det blev, i vanlig ordning, ombesiktning. Denna gången var det parkeringsbromsen som han påstod inte fick vara fastfrusen. Nu krävs det alltså av mig att försöka hitta något varmt ställe att köra in bilen i, för att därefter, i rasande fart, skynda mig ut till Bilprovningen innan den hinner frysa igen. Fan, vilken petig snubbe! Får de provision? Jag minns nämligen inte när jag besiktade en bil sist UTAN att åka på ombesiktning. Förra året var det en liten slang som läckte så att det luktade skoter om bilen, och bara därför var jag tvungen att komma tillbaka. När jag hade kunnat linda lite eltejp om den redan på plats! Men det är väl bara att tina bromsen och åka dit igen. Om inte framhjulslagret hinner skära innan dess. Inget är som väntans tider...

Sakta men säkert återtar mitt hem till viss del sitt ursprungliga utseende. Många är de kvällar jag har legat i min säng och betraktat bokhyllornas fula baksida medan jag försökt komma på någon bra och snygg lösning. Det svarta tyget som satt fastspänt där förut slets sönder och hamnade i soporna vid flytten, och lika bra var det eftersom det alltid var så jäkla dammigt. Ett tag funderade jag på att köpa spånplattor i samma mått som bokhyllorna och tapetsera dem med vardagsrumstapeten, men det blev ju ett besvärligt projekt och eftersom jag hellre syr än ägnar mig åt heminredning så föll även den idén. Slutligen kom jag på den optimala lösningen. Vit galon! Billigt (med personalrabatt) och bra. Borde gå att fästa med dubbelhäftande mattejp. (Alltså matt-tejp, inte mat-tejp...) Men det går inte. Mattejp är helt värdelöst. Det satt så länge som jag spände upp galonet för att det skulle bli snyggt och utan veck, men därefter ramlade alltihop ner.

Sen försökte jag en gång till. Var lite mer noggrann när jag tryckte fast galonet mot tejpen och svor dessutom litegrann för säkerhets skull, men resultatet blev detsamma. Då slog jag i små mässingsnubb med 20 centimeters mellanrum och tänkte att tejpen eventuellt skulle kunna tänka sig att fästa mellan nubben, men det var ju bara att hoppas på för mycket. Man kan nästan tro att tejpen inte vill veta av galonet, utan stöter det ifrån sig, med små vågor mellan nubben som resultat. Imorgon kommer jag således att köpa en tub av vårt textillim, som jag vet fäster på både trä och plast, och LIMMA mellan nubben. Annars får jag väl spika tätare. Bökigt och inte särskilt snyggt.