Jag skulle nog behöva några veckors ledighet för att kunna slutföra flyttprojektet, som nästan har gått i stå. Nu känns det plötsligt helt normalt att i princip klättra över ouppackade kartonger och på något sätt känner jag ett visst obehag när jag tänker på dagen de är borta. Om den någonsin kommer, vill säga. Det är så mycket annat jag vill göra, men det ena är avhängigt det andra. Jag måste t ex kunna gå in i det som skall vara syrum om jag överhuvudtaget skall kunna sätta igång med något större projekt, som att klä om min numera fula vardagsrumssoffa. Igår satte jag dock upp symaskinen i köket, och sedan jag befriat kökssoffelocket från fyra lager tyg (det femte fick sitta kvar) klädde jag det i samma svarta canvas som jag har på stolarna. Jag satte nämligen det tyget på min brors soffa för något år sedan, och hälften blev ju över så det kom ju till användning nu när jag t o m hade turen att hitta det!

Därefter svängde jag ihop fyra kuddar. Det skall vara bekvämt att ligga och vila en stund efter middagen! Sedan gör det ingenting om det är snyggt också. 

Innerkudden i det bakre fodralet har dock helt gett upp och skall bytas ut å det snaraste.

Och inte finns det innerkuddar som är 35 X 70 cm, så det tillverkade jag av lösvadd och en bit istoppstäcke.
Det är väl ganska uppenbart att jag sitter här och skryter så jag fortsätter väl med detta, som jag har skrivit under en grym tidspress...

 http://www.kuriren.nu/noje/artikel.aspx?articleid=5213278

Helt perfekt och underbar är jag nu inte. Klockan 21.58 kom jag ihåg att jag två minuter senare skulle hämta Frida på Hälsans Hus i andra änden av stan. Tack och lov är Luleå en tämligen liten stad, så jag var där redan 22.06. Och ändå bromsade jag in vid alla sjutusen fartgupp som är utplacerade lite här och där. Eller närmare bestämt överallt.

När jag satt där och kände mig som Björn Waldegårds kvinnliga motsvarighet (eller rent av Tina Törner, som ju redan är kvinna) slog det mig plötsligt att jag glömt att besiktiga bilen! Jag hade tydligen en tid den 18 december som jag nu måste betala halva avgiften för. Dessutom MÅSTE jag ju verkligen besiktiga den före januari månads utgång, och när farao ska jag hinna det? När ska jag tvätta den? Och ettan jag fick för handbromsen då? Ska jag riskera att bli utskälld för att jag inte åtgärdat den?

Det blev jag nämligen en gång när jag tvingades åka till Boden för att besiktiga min gamla Opel Omega. Jag hade helt enkelt glömt bort att fixa något som jag hade fått en anmärkning på, och besiktningsmannen blev så vansinnigt arg och skrek: 
- Du måste ju för farao åtgärda felen du har på bilen! Du kan ju för inihelvete inte komma hit med samma fel som i fjol! 
Och där satt man, nyduschad och stylad upp till tänderna, men han var uppenbarligen inte imponerad av långa blondiner...