Jag är medveten om att jag borde lägga min energi på annat, att det finns värre saker att reta upp sig på, men farao så vansinnigt irriterad jag blir när jag kommer på dans och ryggsäckarna ligger i DRIVOR utmed väggarna! Jag blir helt enkel jävulskt provocerad! Och detta trots att jag känner, och rent av GILLAR, flera av dessa ryggsäcksägare. Lika provocerad blir jag av det där ålandet som äger rum på dansgolvet och som anhängarna kallar för "utveckling av foxtroten". Att en del gnussar kan jag köpa (förutsatt att jag slipper) så länge som de dansar vanligt foxtrot och RÖR sig i dansriktningen. Men alltför många liksom hasar ett par dubbelsteg (hoppsansteg) åt ena hållet, stannar och juckar en stund, hasar ett par steg åt andra hållet, stannar och juckar en stund till innan de plötsligt BÖJER sig framåt i nittio grader över sin partner som helt enkelt måste 
1. inta limboställning
2. be till Gud att han inte släpper henne, eftersom hennes lårmuskler inte på egen hand klarar att hålla upp kroppen när skuldrorna befinner sig tio centimeter från golvet.
Detta sätt att "dansa" är visst så fantastiskt underbart att vi som kritiserar det inte alltför sällan anses vara bakåtsträvare och torrbollar. Men det blir de facto jäkligt stökigt på dansgolvet när folk helt sonika parkerar.
- Då får ni väl dansa förbi! säger kanske någon.
Men det är inte alltid så lätt att förutse när paret man dansar bakom ska tvärstanna. Och på ett fullt dansgolv kan man kanske heller inte dansa vid sidan av. Nej, det här är stora frågor som bör lyftas till en högre nivå... Kanske en grupp på FB? Vi som tycker att man skall röra på fötterna när man dansar....

Jag var alltså och dansade till Jannez i Piteå igår, och de var, som vanligt, hur bra som helst! Varma, glada, skickliga killar som människor i alla åldrar gillar! (Poeten i mig känner inga gränser....) Men som sagt, för många är danskvällen ett träningspass och det förstår jag inte, hur jag än försöker.

Och när jag nu ändå är på gnällhumör kan arrangören i mig inte låta bli att uppröras över detta:

Det finns servering på Piteå Folkets hus. Kanske inte det billigaste fikat, men å andra sidan är dans troligen ett av de mest prisvärda nöjena som finns. Tre och en halv timmes förnöjelse (för vissa motion) till det facila priset av 150-160 kr. Plus garderob (som många struntar i utan slänger sina ytterkläder i de möbler som är avsedda att sitta i). Ändå tar somliga med sig egen förplägnad som de t o m har fräckheten att inmundiga inne på dansstället. Visserligen i foajén och inte i serveringen, om det nu kan ses som en förmildrande omständighet. Jag tycker inte det. Som att gå på Max och köpa hamburgare och sedan gå över till Valdino och äta... Vattenflaskorna, sportbagarna och bullpåsen ville sällskapet som huserade vid det här bordet ta med sig hem, men de tomma petflaskorna och fruktskalen låg kvar på bordet sedan de lämnat det. Fast vad vet man? De har kanske en hushållerska hemma som plockar efter dem.

Men det var en rolig kväll. Inte för att jag dansade särskilt mycket, utan för att jag träffade många trevliga människor som jag satt och pratade med och för att det blir så bra stämning när Jannez spelar. 

I helgen har jag inte barat roat mig på det för mig traditionella sättet! I fredags upplevde jag en pubkväll med ett ölpimplande utan dess like! Det var min gamla studiekamrat och exjobbspartner Johan (som ju unikt nog faktiskt försörjer sig som lärare idag) och jag som fick för oss att vi skulle göra Luleå by night. Vi började på Bishops tillsammans med Madde (också lärare) och Micke (VM-silvermedaljör i basket!) där jag bjöds på mörkt jättegott öl, serverat i enorma glas. Sedan gick vi till Allstars, där åldersgränsen på fredagar är 18 år och Johan fick träffa nästan alla sina elever. 

Johan och Micke
Själv satt jag längst in på en soffa med ansiktet bortvänt, och hoppades att ingen skulle få för sig att ringa färdtjänst. Jag klarade mig och det blev en helt vanlig taxi hem. Och när jag vaknade kl 13.25 på lördag eftermiddag hade jag jättejättejätteont i huvudet...

Men idag klev jag upp redan halv ett så jag och Malin åkte ut på stan och shoppade lite livsnödvändiga saker. Typ strumpor. Sedan tog vi en cappuccino på trevliga Mat och Prat i Shopping (Sveriges mest oförutsägbara köpcentrum) och nu är plötsligt dagen och helgen slut! Snopet!