Egentligen borde detta vara ett helt överflödigt inlägg. Inget av de band som spelar "lite modernare musik", som "inte låter som ett dansband", som "har en egen stil" (fast de låter som vilket coverband som helst) blir någonsin ifrågasatt som dansband på olika dansforum och bloggar. Inte heller det dansband som till största delen helt enkelt spelar blues behöver försvara sin status. Men när ett dansband med en, i sammanhanget, ovanlig instrumentpark och en grym nostalgisk country- och rockabillyinspirerad stil, både till utseende och repertoar, vinner Dansbandskampen, så passar inte galoscherna. 

Detta trots att de spelar hela danskvällar, två lugna och två snabba, och framförallt, trots att det svänger som SATAN. Man kan dansa foxtrot och man kan dansa bugg utan problem, och behöver inte några hittepådanser (ni vet vad jag menar...) för att få till det. 

När de slog an det första ackordet på Cleo i torsdags så reste sig nackhåret på mig. Det var ett sväng och ett häng utan like i varenda låt, i varje takt, från start till stopp. Dansgolvet var knökfullt precis HELA kvällen. Likadant var det på Nordan i Gällivare i lördags. Folk kom dit och DANSADE på de båda golven. 

Om inte det är tillräckligt så har jag ingen aning om vad som krävs för att ett band skall "få" kalla sig ett dansband. Vem sätter upp statuerna för dansbandsutnämningen? I min värld är varenda låt i The Playtones repertoar tio gånger mer dansvänlig än t ex Kate Perrys Hot N Cold eller någon annan av de Radio Rix-hits som flitigt spelas av många legala dansband. I min värld fyller The Playtones ett tomrum i den enormt breda dansbandsgenren. Och det gör de faktiskt så förbaskat bra att det nästan gör ont.