Who don´t like kids

Malin ligger sjuk, hög feber, och kunde därmed inte gå ner i tvättstugan. Jag skyndade mig hem så att ingen skulle sno mina maskiner men när jag ramlade in genom dörren strax före 17:30 hade Katarina redan varit ner och startat de första maskinerna. Underbart. Jag kunde således sätta igång med dagens konstiga middag (according to my kids), tandoorigryta med grönsaker. Inget kött. Björn strejkade och åt hos Janne och Anci...

Medan blomkålen kokade och bönorna rann av passade jag på att betala månadens räkningar. Ingenting som man skrattar högt åt precis. Då ringde det på dörren och utanför stod det två kvinnor med massor av socialdemokraternaknappar och pins på sina ytterplagg. Jag hann tänka att farao vilka fula hål det kommer att bli efter allt det pyntet innan den ena sken upp som om hon hade mött Mona Sahlin herself.
- Nejmen hej! Är det du? Från tygaffären!
- Nej, det är det inte, ville jag säga men log istället och försökte se stressad och upptagen ut.
- Jaha, du bor här?
- Absolut inte. Vad får dig att tro det? Sa jag förstås inte.
Och sedan satte de igång med sitt ärende, nämligen att försöka få mig att rösta på dem, men jag har ju en strategi för tillfällen av detta slaget och det är att hålla med.
- Har du bestämt dig för hur du skall rösta?
- Självklart på socialdemokraterna!
- Eeh... Åh, men vad roligt! Vill du ha några broschyrer?
- Nä, min pappersinsamling är full.
- Jamen dåså. Tack!

Enda gången inte detta funkar är när Jehovas vittnen dyker upp, skulle jag tro. För de har väl stenkoll på medlemmarna.

Sedan har jag ägnat resten av kvällen åt att skriva mitt förnamn om och om igen. En kollega har nämligen blivit pappa och en annan kollega har samlat ihop pengar till den lille gossen. Idag hade hon ett kort som alla skulle skriva sitt namn på och det gjorde jag. När kortet hade snurrat runt bland våra arbetplatser en stund så hör jag hur hon frågar om inte jag skall också skall skriva. En annan observant kollega upplyser henne om jag redan har gjort det, men hon vill inte riktigt tro på honom.
- Var då?
- Här.
- Nämen där står det ju Arne. Vi har väl ingen Arne?
Och hur jag än försökte visa hur jag tänkt mig att man skulle tolka mina bokstäver så köpte hon inte det. Till slut resignerade hon.
- Ok, du skriver b-en liggande...
Konsten har alltid varit oförstådd.



Kommentarer
Ethel

"Arne", you are back in business again. ;) Nu var ditt inlägg lika spetsigt som när du jobbade i tygaffären, det är härligt att läsa.

2010-08-25 @ 23:31:27
td

beror nog på besöket av det näst värsta efter Jehovas: Socialdemokraterna

2010-08-27 @ 10:51:36


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0