I Skellefteå, förra fredagen, blev jag utsatt för ett mycket märkligt, vad jag misstänker, raggningsförsök. Ur en klunga öldrickande män i 45-årsåldern, lösgjorde sig en som kom och bjöd upp. Vi vandrade omkring en stund på dansgolvet. Då och då höll han mig på en armlängds avstånd och tittade på mig, innan han återigen tog mig i sin famn och vaggade vidare. Under tiden ställde han en massa frågor om varifrån jag kom och vad jag gjorde där o s v. Under andra låten utspelade sig följande konversation:
- Är du fotomodell?
- Eh, vad, jag? Öhh... Nä, verkligen inte.
- Jo, jag tror det. Det borde du vara. Men hur gammal är du?
- Hurså? (Skit i det du, jävla pucko!)
- Jamen alltså, du är väl 25?
- (Men allvarligt! Gud så dåligt.) Nej du. Jag är FEMTI!!! (He he.. Sarkastiskt flin.)
- Va!!? Det är inte möjligt! Det hade jag ALDRIG trott! Bla bla bla bla...
Och nu - dödsstöten:
- Har du opererat dig?
Vad svarar man? Mer än nej? Det var ju en lögn, förstås. Inte förrän under söndagen kom svaret på den frågan, då levererat av Katarina, 20 år och full av livsvisdom.
- Jajamen. Redan som tolvåring gjorde jag blindtarmen. Sedan gick det många år innan jag vågade mig på en ny och då blev det åderbråcken i ena benet. Och så sent som i fjol gjorde jag tårkanalen i höger öga. Men när jag tänker efter så är jag mest nöjd med blindtarmen, för det var ett bestående ingrepp som faktiskt har betytt en hel del. Just nu känner jag mig nöjd och har ingen mer inplanerad. Du då? Aldrig funderat på att amputera tungan?