Det är inte lätt att vara hemma nu. Kylan kramar Lingonstigen (särskilt min lägenhet) som en järnhand och jag vill helst slippa vara här men jag måste eftersom det tydligen är mitt hem. Jag har svårt att tänka mig att en termometer skulle visa mer än 15 grader just nu. Mina fingrar är vita och tenderar att frysa fast i tangentbordet om de råkar dröja sig kvar vid något ord.

Thomas har varit på blixtvisit och då passade vi på att hälsa på M o C i Boden. Bilen jag körde var Jannes (jag lånar mig nämligen genom livet just nu) och han hade satt på den vinterkläder, vilket betyder fårskinn på alla säten och ryggstöd. Jätteskönt. Även hos M o C var det varmt på alla sätt. En massa god mat och två Trocadero hann jag smälla i mig under de timmar vi var där. 

I barskåpet bor spritdjävulen!

Rousseau hade gjort i ordning ett paket med massor av saker som kan vara nyttiga för en kvinna i min ålder. Blåbärste, blåbärschoklad (blåbär innehåller antioxidanter som lär vara bra för åldringar), en guaranashot (uppiggande), ögonmask (kvinnor i min ålder kan få påsar under ögonen. Otäckt.), lakritspinnar (i brist på saltlakritsplopp som inte går att uppbringa i hela den gudsförgätna kommunen Boden) och sist men inte minst - hans portmonnä med alla hans besparingar!

Hurra! Nu kan jag köpa mig en varmvattenflaska att ha under täcket...