Tiden går fort när man har roligt, och innan jag visste ordet av hade en vecka gått och det var dags att åka hem. Söndagen inleddes med frukost på sängen som Sigge så omtänksamt ställt i ordning. Inte bara till mig utan också till Ann-Mari, Thomas och Anna. De två sista fick t o m en blomma i vas på sin bricka. Alla fyra fick vi dock varsin smörgås med ost och majonäs på. Onekligen något udda, men jag åt upp min och sköljde ner med kaffe.

Vi var nog alla mer eller mindre degiga, men när vi så småningom piggnat till åkte vi till Annas föräldrar i Ebbalycke, ett par mil utanför Karlshamn. Fast först blev det en liten sightseeing där Ann-Mari och Sigge blev förevisade bl a Mörrums Folkets Park (där jag ju redan varit en gång) och Thomas och Annas hus (som jag också sett och som inte blev deras förrän i onsdags). Trevligt men lite småjobbigt för den som har anlag för åksjuka...

Men besöket hos Annas föräldrar uppvägde allt! Tänk, så fint man kan bo! Jag tror faktiskt att jag skulle trivas alldeles utmärkt i de där domänerna!

Stort vackert hus

En gigantisk tuja. Så här ser de inte ut i Norrbotten...

Päronträd...

...och äppelträd...

...i mängder.

En gullig hund!
Efter rundvandringen, som också inkluderade ett besök i ladugården där jag klappade en ko, blev vi bjudna på kaffe och kakor. Vi satt ute i solskenet och allt var helt fantastiskt underbart. Kakorna också. De var bakade på smör och smakade himmelskt.

Så småningom återstod bara resan hem till Luleå. Suck. A mam`s gotta do what a mam´s gotta do. Det var roligt att vara borta och mitt födelsedagsfirande överträffade allt jag någonsin kunnat drömma om. Det blev ett oförglömligt minne, helt i klass med att få körkort, jobb på posten (1982. Det var typ 316 sökande på 5 tjänster. Snacka om att jag kände mig bäst.) och givetvis att bli mamma. Och det var roligt att träffa barnen igen. Faktiskt.