Det här med att ta bort kupévärmaren redan var kanske ett inte alltför genomtänkt beslut. Nu har termometern under ett par dagar visat horribla fem minus och ikväll är det nästan elva! I Stockholm finns det ingen snö, men här ramlade det ner några flingor när jag gick från jobbet häromdagen. Eller ramlade och ramlade... De kom från ena hållet, passerade mitt anlete och fortsatte mot det andra. Horisontellt, alltså.

I lördags publicerades min recension av CC & Lees skiva Gåva till dig i Kuriren. Läs den här. 

I söndags satte jag äntligen om alla krukväxter. Trots att de inte är så väldigt många så tog hela projektet bortemot fyra timmar. Den här gången klarade jag det hela ganska bra i och med att jag lyckades begränsa griseriet till diskbänken. Jag klarade alltså av att hålla golvet fritt, vilket jag är mycket nöjd över. Annars brukar jag minsann till slut stå och trampa i spilld gammal jord som jag sprider ut över hela lägenheten med stora saneringsbehov som en direkt följd.

Snudd på kliniskt

Fint blev det med mina gamla krukor. Tycker jag, alltså...

Jag avslutade med att sno Thomas och Annas uppmaning. Har försökt med detta förr, dock utan större framgång.

Kallkällan och dess omgivning har under ett par veckor befolkats av en vilsen älgstackare.
Nu verkar det, tack och lov, som att den har gett sig av, förhoppningsvis till sitt eget element.
I ett tidigare inlägg uttryckte jag mig kritiskt till både dansgolv och publik på Fiskekyrkan, och jag beskrev också mitt missnöje med fjolårets danser på Bryggeriet. I min dansvärld finns det två kriterier som är viktigare än något annat när det gäller att arrangera dans. Det ena är ett fungerande dansgolv och det andra är en scen som orkestern kan stå på. Detta är min högst personliga uppfattning och ingen kritik mot arrangören av tillställningarna som äger/ägde rum i dessa lokaler.