I torsdags beställde vi ett nytt id-kort till Katarina och ikväll ringde en kille från Arlanda och sa att han hade hittat hennes borttappade i ett flygplan. Så nu har hon snart två stycken, vilket inte behöver vara helt fel.

Jag har några produktiva dagar bakom mig. Det är möjligt att jag fick något slags adrenalinkick av samtalet med arbetsförmedlingen i fredags och behövde få utlopp för min ilska och frustration. Istället för att skälla på barnen och sparka sönder dörrar så bakade jag ett par snygga limpor.

Tyvärr blev de jättedegiga. Om man skär tunna skivor som man sedan rostar på gränsen intill brända kan man dock äta dem under förutsättning att man har ordentligt med pålägg.

Nästa projekt blev paltkokning. Av fyra kilo potatis blir det mycket palt så idag har jag fördelat beståndet mellan Janne, mamma och Frida. Och då har jag ändå behållit omkring tio stycken, efter att vi ätit av den två gånger.

För den oinvigde, läs sörlännningar, kan jag berätta att denna rätt lämpligast avnjutes med normalsaltat smör och ljus sirap som tillbehör. Den salta palten i kombination med den söta sirapen och det kalla smöret är en oslagbar kombination. Sedan finns det de som påstår att jag är konstig och hävdar att man skall äta palt med lingonsylt och smör.

Mitt i paltkoket ringde Monika och undrade om vi ändå inte skulle gå på Fiskekyrkan på kvällen. Jag hade nog haft mina funderingar tidigare eftersom det var Jontez Norrbottenspremiär, men efter en tung arbetslördag och sedan det där med palten hade jag bestämt mig för att stanna hemma och kanske titta på den numera totalt ointressanta Melodifestivalen. Läget var dock inte värre än att jag kunde uppbåda den energi som behövdes för att duscha och göra mig i ordning och en timme senare sjönk jag ner i soffan hemma hos Monika.

Jag tror att klockan var omkring 23 när vi kom till Fiskekyrkan och efter att ha kollat in läget litegrann var jag glad att vi inte kommit tidigare. Publiken bestod till största delen av äldre höggradigt berusade personer, och trots att vi drack en cider var så blev de inte snyggare. Ett par dancemän fanns det dock så vi kunde legalt beträda dansgolvet, stort som ett ordinärt köksgolv. Med en list tvärs över. Den har någon spikat dit för att folk skall ha något att snubbla över, vilket i sin tur ger orkestermedlemmarna något att dra på munnen åt och det är ju alltid kul med en glad orkester. Hursomhelst så är Jontez ett jättebra dansband och jag ser fram emot att få dansa till dem på ett RIKTIGT dansställe någon gång...

Bland gästerna märktes Kläppen och Jonza från duon Barrabazz, och det var då ändå en jäkla tur, för tack vare dem så fanns det i alla fall fyra stycken som kunde flytta fötterna i takt till musiken. Karlar, alltså. Det är ju dem jag dansar med.
 
  

Det var inte jag som var kvällens linslus...

Så här såg Jontez ut snett uppifrån. Hade jag stått på dansgolvet och fotat hade ni fått se helt andra saker. Scenen är skyhög.
 
Fiskekyrkan är inget vidare dansställe, även om det är bättre än Bryggeriet, där arrangören huserade förra vintern. På Bryggeriet rensade man halva restaurangen på bord och stolar, ställde orkestern i ett hörn och körde sedan igång. Förutom att det onekligen kan vara förenat med en viss fara för ett band att spela i samma höjd som där berusade lössläppta individer utför kroppsrörelser av olika slag, så ger ett dylikt arrangemang en firmafestipersonalmatsalen-känsla istället för dansiaftontillfavoritbandet-känslan som nog i alla fall torde vara syftet med det hela. Så på det sättet är Fiskekyrkan bättre, eftersom där finns en ordentlig scen, en och sjuttio hög. Minst. Men då lämnar å andra sidan det frimärkesstora dansgolvet en hel del övrigt att önska. Ja, jag vet att jag är kräsen och petig, men kika en extra gång på den här bloggens header så vet ni varför... 

I helgen har jag sytt färdigt Björns munkjacka och den blev han mycket glad över.

Och på jobbet säljer vi tjocka fina frottéhanddukar för nästan ingenting. Med 70 % rabatt betalar man 27 kronor för en badhandduk i formatet 70x130 cm. Ibland glimmar även jag till så när jag insåg att hur mycket frotté, som annars kostar 119 kr metern, man får för pengarna så köpte jag fyra stycken och ikväll, när jag skjutsade Frida till Piteå, hade hon med sig sin hett efterlängtade långa badrock.



Jordgubbsmönstrade infodringar...

Imorgon arbetsdag, möte med Lulebo och så kommer Thomas. Jag måste sova lite. Gäsp och godnatt!