Ända sedan i början av december har jag vetat att det inte fanns någon återvändo, att det fanns ett slut som inte låg alltför långt bort. Men precis som alla andra har jag hoppats och bett att något, ett under eller vad som helst, skulle ske så att hon skulle få stanna kvar. I förmiddags ringde hennes man och berättade att hon somnat in för alltid. Jag är så glad att jag fick lära känna henne, min kära vän.