When the weather is high

- Det har rått rått väder.
- Ja, men nu har det blitt blitt.
- Såna här dagar kan man inte kalla kalla dagar.
- Nej, de borde istället heta heta.

Det har faktiskt varit obehagligt varmt i helgen. Igår visade biltermometern 29 vämjeliga grader, och detta på E 4:an mellan Luleå och Piteå klockan 17.00. Kändes nästan lite spooky.

Frida och jag skulle städa ur hennes lägenhet eftersom den skulle besiktigas idag. Vi började med att äta middag på en pizzeria i Småstaden.

Jag publicerar bilden i ett mindre format. En pizza är ju egentligen inte så vacker. Men den var god. Oxfilé, jalapenos, purjolök, beasås....

Att städa en enrummare på 29 kvadrat tar längre tid än man tror. När Frida flyttade in var den inte så särskilt välstädad och vi fick också en viss kompensation för det. Nu när jag skulle rengöra bakom spisen och under badkaret så insåg jag att det nog inte bara var hyresgästen före henne som slarvat... Det är visserligen ett gammalt badkar med en front som väger bly och är svår att få bort, men Janne hade ställt den åt sidan dagen innan när de var där och tömde.

Jag hittade gamla tandborstar, engångshyvlar, fotfil och inget av det jag hittade har någonsin tillhört Frida. Golvet var dessutom täckt av ett tjockt lager av fasttorkat damm, blandat med ja, det vill jag nog helst inte veta. Hursomhelst tillbringade jag nog en timme liggande på mage på badrumsgolvet i ett tappert försök att skura bort så mycket som möjligt av allt det äckliga, men mycket hade helt enkel sugits in i plastmattan. Sedan skar jag mig i fingret och hade givetvis inget plåster så jag fick vira hushållspapper runt och ta på mig gummihandskar. Känsliga läsare varnas.


Liten bild, mindre äckligt. Eller...?

Idag var Frida med på besiktningen och döm om min förvåning när hon berättade hur gubbjäveln som besiktigade KLAGADE på städningen under badkaret som han påstod var DÅLIG!! Hon hade ändå talat om för honom hur det såg ut innan, men han menade att han inte kunde ta hänsyn till det eftersom de inte ägde huset när hon flyttade in. Han hade frågat henne om hon hade med sig några städgrejer så hon kunde fixa det och när hon sade nej kollade han misstänksamt på henne precis som om hon gömde en viledamopp i handväskan eller nåt. Jag blev så fruktansvärt arg att jag ringde till honom på en gång, men han svarade inte. Tur för honom. Vi slapp i alla fall betala för den "bristfälliga" städningen så jag låter det vara. Men hade vi blivit debiterade så jäklar!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0