Vi var ju på bröllop på midsommarafton, men om det skall jag skriva i ett annat inlägg. Idag sov vi länge och sedan åkte vi upp till Överkalix och Allsåklubben där C-G bjöd på kaffe, wienerbröd, kex och tårta i sin husvagn. Solen sken och det var ganska varmt, 17 grader.

Anna fotar Elvis

Det finns så mycket i Norrbotten som vi vill visa Anna. En av sevärdheterna är Brännaberget strax utanför Överkalix. Förr i världen fanns där en utedansbana och en stor utomhusscen. På midsommardagen 1979 stod Boppers, Jerry Williams och M A Numminen på den scenen. Inte samtidigt, förstås. De löste av varandra, kan man säga. Det vet jag, för jag var där. Vilka som spelade upp till dans har jag tyvärr ingen aning om. Nu är utedansbanan borta och ersatt av en mycket fin inglasad dansbana som tyvärr inte längre nyttjas. Även den stora scenen har försvunnit men den har inte ersatts.



Fantastisk utsikt.

Sedan fick vi skynda oss hem, men eftersom jag sedan den sista januari slaviskt håller hastighetsbegränsningarna, så tog det tid. Vi hade bokat bord på Färjan till klockan åtta så det blev till att snabbt svida om och måla på lite i ansiktet. När Anna och Thomas var här förra sommaren åt vi också på Färjan, men blev grymt besvikna på den dåliga servicen som förtog behållningen av den goda maten. Serveringspersonalen vände bort huvudet när de passerade vårt bord och vi höll knappt på att få betala, märkligt nog.

Nu menade Thomas att de skulle få en chans till, kanske mest för att de flesta andra restauranger hade stängt... Det började inte så bra. Vi fick visserligen ett bord inomhus, men det drog kallt där vi satt och när det dök tre damer (läs kärringar) och klämde sig ner vid bordet bakom vårt, höll det på att gå helt överstyr. (Eller överbord, ha ha...)

Tanten som satte sig bakom mig började trycka och baxa och ville att jag skulle dra in min stol, men eftersom jag redan hade bordskivan mot magen så vägrade jag givetvis. Då började hennes kamrater, som satt på hennes motsatta sida, dra sitt bord mot sig medan de bittert fällde några kommentarer om att "då får vi väl trycka upp oss mot väggen här istället", något som jag tycker var en utmärkt idé. Men tanten bakom min rygg skulle ändå ha mig till att skjuta in stolen och jag log väl inte precis när jag sa att jag inte hade för avsikt att hörsamma hennes önskemål, varför ett hiskeligt muttrande utbröt bakom min rygg. Någon påstod bl a att jag verkade vara på dåligt humör. Vilket snack!

Hönsen lugnade ner sig, men bara för ett par sekunder, för sedan utbröt ett kackel utan dess like. Alla tre hade nämligen begåvats med starka gälla röster som de hänsynslöst dränkte alla övriga ljud med. Plötsligt började de ogenerat sjunga snapsvisor, och då kände vi att ett byte av bord var nödvändigt för att i möjligaste mån kunna rädda det som räddas kunde av restaurangbesöket.

Det var inga problem att byta bord, maten var bra och personalen lämnade oss inte åt vårt öde så det hela slutade ändå tämligen lyckligt.



Anna

Jag och Thomas. Detta var före hönsinvasionen.

Färjan är numera utbyggd med ytterligare en pråm. Inte är det snyggt, men förmodligen nödvändigt.

Vi hade ju tänkt oss en riktig krogrunda, men det visade sig att de ställen vi tänkt besöka inte hade öppet och det är klart - varför skulle de ha det? Det var ju bara lördag... Corsica sviker dock inte sina gäster så där slog vid oss ner i den smakfullt inredda restaurangen. En kypare plockade undan efter bordets tidigare gäster och när han var klar kom det en annan kypare som blåste ut ljusen och bar bort ljusstakarna. Därefter lyfte han bort salt- och pepparkaren och de båda löparna innan han slutligen med ett ryck drog bort den stora bordduken. Kändes jättetrevligt. Till sist förstod vi att ingen skulle komma och ta upp någon beställning så vi gick till baren och Thomas köpte kaffe till Anna och en irländsk dito till sig själv. Själv syntes jag inte, för trots att jag stod bredvid Thomas med börsen i handen så fick jag inte beställa utan snubben bakom disken gick direkt på en annan gäst. Men det gjorde ingenting för det blev bara billigare för mig.