Jag kan bara konstatera att det var en hiskelig tur att vi var på Max på Midgårdsvägen i söndags och åt middag för nu finns det int nå mer!

Och det var ju lyckat att Anna var med så att även hon fick uppleva denna anrika restaurang, där den första hamburgaren stektes typ 1971.

I min gröna ungdom, när Plannjas största stjärna hette Joel Copeland, ägde Luleås första hamburgerkrig rum. En liten en kostade på Max 2:75 och bestod av bröd, hamburgare och en revolutionerande god dressing. Frasses små hamburgare kostade hela 3:25 men på dessa fanns det dessutom saltgurka. Och eftersom Frasses hade ett betydligt centralare läge så var det ju dit man gick efter varje basketmatch. Men när man var ute och raggade på kvällarna så var det Max som gällde. För mig, en vanlig arbetarunge uppfödd på husmanskost, var hamburgare rena gourmetmaten och jag minns hur jag NJÖT av varje tugga.


Larmet gick omkring 11.20 i förmiddags och så här såg det ut från min balkong inte fullt en timme senare.

Nu är det inte bara Max som har brunnit upp. Även Expert och en bilfirma var inrymda i samma byggnad och rök så att säga med. ( Ibland förvånas jag själv över min vitsighet!) Men han som hade bilfirman hade i alla fall tur. Med kundernas hjälp hann han faktiskt köra ut vartenda fordon! Och Flügger färg, som låg längs ut i byggnaden, klarade sig helt och hållet. Fast rökskadat blev det ju, så nu lär det väl bli tapetrea...

Idag har jag varit till Sunderby sjukhus och fått slangen i näsan utbytt till en kortare. Så alla som jag har engagerat i projektet Håll-koll-på-Boels-slang-så-att-den-inte-hänger-ut-ur-näsan-under-Guldklavengalan får härmed ledigt och kan roa sig istället. Bra va?