Eftersom jag, liksom de flesta andra, måste arbeta för brödfödan så har mina gäster fått klara sig utan mig ett par dagar och det har gått jättebra. I tisdags var det med Sigge till hans stuga och till världens ände och igår var de i Boden hela dagen. På kvällen anslöt jag mig för att få uppleva Thomas som allsångsledare. Han är så fruktansvärt rolig och proffsig och jag satt bara där och tänkte:
- Var får han allt ifrån?
Tackochlov sjöng han också själv en stump (Gunnar Wiklunds gamla hit Hälften så kär) och därmed var kvällen fulländad.

Fler bilder hittar ni på Annas blogg här!

Allsångskonserten med Thomas och Ragges kan man säga var startskottet till Boden Alive-festivalen som för tionde året i rad äger rum helgen efter midsommar. Till skillnad från alla andra gatufester, som varje stad med självaktning arrangerar, så är Boden Alive en gratisfestival. Något som nog inte många tänker på är att en gratisfestival kräver så oändligt mycket mer arbete än en festival där man vet att man åtminstone får in biljettintäkter. En av projektledarens viktigaste uppgifter är ju att få in sponsorpengar och inte förrän sent i höst, när alla fakturor är betalda, vet hon om hon själv får något för sitt slit som också innefattar miljarders andra göromål. Allt från att räkna ut längden på elkablar till att köpa toalettpapper till bajjamajorna. Det skall vara en kvinnlig eldsjäl till sånt!

Nu är ju inte allt gratis, faktiskt. Danserna på Björknäsparken, som sköts av undertecknad och kumpanen Tomas N, kostar 160 i entré. En rimlig slant, tycker jag. Imorgon har vi Mats Bergmans och på lördag blir det Widerbergs. Det skall bli jättekul! 

Hursomhelst så gick vi till det ombyggda och därmed trevliga Bodensia för att få oss något till livs. Anna och jag åt var sin mumsig smörgås med ruccola, soltorkade tomater, brieost och typ parmesanskinka (kan varit serrano också. Är inte så bra på skinkor...) medan Thomas beställde paj.


Det var lite märkliga proportioner på hans måltid. Den lilla lilla pajbiten (som dessutom var vegetarisk. Ha!) låg på en gigantisk tallrik. Salladen serverades för sig och dressingen för sig. Nu hade man inte hällt upp den senare i en för dressing avsedd flaska eller kanna, utan serverade den i den stora blå skålen som syns i bakgrunden. Mycket besynnerligt.