Glömde...

Inte för att det hade någon betydelse eftersom den bedövliga skolavslutningen inte kunde bli värre än vad den var, utan mer för att jag fascineras av den nonchalans/indolens som följande fenomen uppenbarligen är ett resultat av.

Fullsatt matsal. Blyg flicka sjunger knappt hörbart. Mobiltelefon ringer.

Alla normalt funtade individer borde väl i det läget tänka:
- Oj, bäst man slår av mobilen!
Men icke. Några minuter senare ljuder en ny signal, efter ännu en stund ytterligare en.

Observera att det var från föräldraklungan längst bak som dessa oljud kom. Det plingeliplongade även i en handväska, tillhörande en mormor eller farmor, framför oss och det tog ganska länge innan damen fick upp väskan och därmed telefonen SOM HON SEDAN SVARADE I!

Jag undrar givetvis hur man bäst lär sina barn hyfs, vett och etikett om man inte själv klarar av att respektera en sådan självklarhet som att slå av mobiltelefonen på bio, konsert, i kyrkan eller vid andra arrangemang där fokus bör vara riktat mot någon/något annan/annat än en själv.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0