Varje gång jag har kört en lång sträcka på egen hand, alltså till typ Vemdalen eller som nu Malung, så får jag alltid något slags euforisk kick när jag kommer fram. Vilken duktig tjej jag är! Och jag stannade bara i Skellefteå och strax norr om Hudiksvall. Allt gick så bra, mest för att inlandsbiten avverkades så sent att inga andra än jag befann sig på vägen. Det är ju alltid tämligen frustrerande att ligga bakom ett vobblande husvagnsekipage som masar sig fram i 60 knyck, backe upp, backe ner, ut och in ur kurvor.

Söndagens stora händelse var Guldklavengalan. Förutom att vara där skulle jag också utföra vissa sysslor som den produktionsassistent jag är. Allt gick jättebra och Anna och jag var otroligt snygga. Om vi får säga det själv. Varje gång jag tittade i en spegel så hajade jag till och kunde inte riktigt fatta att det var mig själv jag såg. Jag brukar vanligtvis inte gilla att klä upp mig, men i den här kreationen kände jag mig förvånansvärt komfortabel. Funderar på att ha den på jobbet någon dag... Bilder kommer sedan i ett eget inlägg.

Igår åt vi tillsammans med Susanna och Pelle samt Åsa P och hennes systrar i restaurangen på hotell Sankt Olof. Otroligt god buffé och samma rara servitris som i fjol. Sedan gick vi till parken där vi genast uppsökte Thomas loge (proppskåpsrummet). Dessvärre fann vi denna invarderad av Flamingokvintetten. Men vi känner ju varandra sedan länge och kunde således samsas på det minimala utrymmet. De spelade ju dessutom på scenen ovanför så de var ju inte därinne så länge.

Annars tillbringades kvällen till största delen i ölstugan, där folk och fä hade samlats. När kvällen var slut gick vi av någon anledning vilse och hamnade mitt i ett industriområde, så hemligt att t o m taxin hade svårigheter att hitta dit. Den kvinnliga taxichauffören hämtade en levande gps i form av ett gammalt x, som ledde henne fram till oss. När hon släppt av oss ville även exet lämna bilen, men hon ville prata och ta en rök så vi lämnade dem ensamma. Udda.