Jag dansade med Robin Hood igår. Inte med världens mest generöse man, utan med mannen som har överkamningarnas överkamning. Man kan säga att han ger överkamningen ett ansikte. Hans sidbena är placerad två centimeter ovanför vänstra örat och tar slut ca sju centimeter från mitten av bakhuvudet. På högra sidan av huvudet är håret klippt i höjd med käklinjen. Den här mannen har glimten i ögat och är säkert väl medveten om att hans frisyr väcker reaktioner, och det är möjligt att det också är syftet med den. Igår var han klädd i en vit skjorta med svart krage och svarta manschetter. Till det bar han en svart slips med vita prickar. Lite speciellt och mycket stiligt, och han dansar dessutom väldigt bra. Men som sagt, fascinerande frisyr...

Det var Jannez som spelade på parken i Skellefteå, vilket betydde att jag dissade både Claes Lövgrens i Sunderbyn och Shake i Piteå även om det innebar en bilresa på typ 25-26 mil. Men det var det värt, ska jag säga!! Det är något genuint och speciellt med Jannez som gör att man blir glad bara av att se dem. Och även om de inte spelar den typ av dansbandsmusik som ligger mig varmast om hjärtat så spelar de otroligt dansbara låtar, som t ex Alan Parsons Projects Sooner or later. Udda! Tack och lov har de heller inte hamnat i något av de förödande facken MOGET eller MODERNT. Alla dansband vill väl spela musik som är lämplig att dansa till? En del spelar rock, en del spelar Radio Rix-hits, en del spelar "vanlig" dansbandsmusik och en del, som Jannez, skiter i om det är ny eller gammal
musik de spelar, bara det är bra låtar som är dansbara. Och de lyckas verkligen!!

Peo

Kjelle
Jag hade på mig min nysydda klänning, en munter historia i grått och svart. För att pigga upp hela kreationen tänkte jag mig ett par olivgröna strumbyxor till. Jag hade ju ett par, men som jag tidigare berättat så försvann de, tillsammans med mina övriga strumbyxor, ur mitt klädskåp under sommaren. På HM i London fanns det en hel vägg med dylika benkläder i de mest fantastiska färger, men på HM i Luleå fann jag bara bruna, grå och svarta. Ja, och så ett par turkosa. Jag köpte dem i brist på annat och gick vidare i min strumbyxjakt. På Kapp Ahl fann jag ett par lila, som jag också köpte, och efter långdragna överläggningar med min äldsta dotter enades vi om att jag skulle behålla de lila, vilket visade sig vara helt rätt. Jannez är ju nämligen klädda i svart, vitt och LILA! Jag hade kunnat vara gogo-dansös på en av högtalarna! Bara jag hade varit lite yngre och kanske lite full. Eller rejält berusad...


I torsdags efter jobbet väntade en rekreationsresa till Christin i Boden. Hon mötte mig i dörren med en drink i näven som förutom sprit, också innehöll allt som finns i en passionsfrukt. Slemmigt men mättande, som de säger i Lejonkungen.

Middagen, som bestod av rotsaksgratäng och rökt nötkött från Vindeln, serverades på den fantastiska Entré-servisen.

Efterrätten bestod av getost, fikonmarmelad, valnötter, små knortar av torkade aprikoser och pistagenötter samt tryffelost. Mmm... Smaksensation!

Dagen efter, på fredagen, sov jag tills jag åkte hem någon gång på eftermiddagen. Halva lördagen sov jag också bort och idag, söndag, har jag inte pallrat mig ur bingen förrän halv två. Men sedan förenade jag nytta med nöje när jag pratade med Ingrid i telefon medan jag åt frukost. I två timmar. Och nu är det middagsdags. Färsk kyckling med ris.

På torsdag kommer Thomas och Anna och på lördag skall vi till Malmberget på KF:s 100-årsjubileum (eller nåt sånt). Ska bli kul att höra Martinez! Men först väntar en härlig rotfyllning på torsdag morgon som kommer att utarma kropp och själ och portmonnä...