Dagarna jag inte är nöjd med mitt yttre blir färre och färre, förmodligen till förmån för de dagar jag inte känner mig nöjd med mitt inre... Numera reflekterar jag sällan över mina eventuella fysiska defekter, utan är faktiskt på det hela taget rätt nöjd med vad jag ser när jag passerar en spegel. Det finns ju så mycket viktigare saker att slösa energi på!

Men om jag någon gång skulle känna mig ovanligt lång, mager, rynkig eller bara ful i största allmänhet, så skulle jag åka till Folkets Hus i Piteå och ställa mig framför någon av speglarna på damtoaletten. På dem har nämligen något ljushuvud, troligen i all välmening, klistrat tänkvärda uppmaningar och påståenden som skall hjälpa kvinnor till ett bättre självförtroende.

I jämställdhetens namn borde kanske också herrtoalettens speglar vara prydda med liknande textrader, men män och pojkar är ju starka individer som inte går omkring och tänker negativa tankar om sig själv. De kavlar väl bara upp ärmarna på sin rutiga flanellskjorta och lägger in en ny snus. Eller...?

På måndag flyttar Katarina till Stockholm. Det är först nu som jag har förstått det, tror jag, och jag kommer att sakna henne fruktansvärt. Min slarviga, kloka, snälla, underbara dotter. Vem skall nu trä om overlocken?

Tack och lov har jag två ungar kvar hemma fortfarande, och när Piterevyn är slut hoppas jag få se mer av Frida också. Och Norwegian har ju billiga flygresor...