My heart will go on

När man inte har något att prata om så kan man alltid säga något om vädret. Men ibland är vädret verkligen något att prata om! Som nu, till exempel, när kylan håller oss i ett gigantiskt järngrepp! Vi vaknar på morgnarna och konstaterar att termometern tycks ha fastnat på olidliga 22 minusgrader, men när sedan solen kikar fram så stiger den till kanske 17-18 i alla fall. 17 eller 22 - det är ingen större skillnad egentligen. Det är täckkjol på. Benvärmare, vinterkängor, mössa, lovikkavantar, you name it. Över allt detta drar jag min enorma dunjacka som jag varit tvungen att ta tillbaka från Janne eftersom jag annars varit tvungen att säga upp mig eller gå till jobbet i sommarjacka. Herregud, jag är ju stadsbo! Jag äger inga varma kläder! Finns ingen anledning! Jag har ju bara ett hundratal meter till garaget...

Den minsta sagt stora dunjackan har hursomhelst varit min räddning den här vintern. Det är som att kliva ner i en dunsovsäck utan botten, och den ser faktiskt ut som det också. Ja, den har ju förstås ärmar och det brukar kanske inte dunsovsäckar ha. Det roliga är att det är så stora ärmhål så att jag utan besvär kan dra in armbågarna genom dessa. Jag ser väl helt enkelt för j-vlig ut, där jag går på väg till mitt arbete, men vem bryr sig? Det är väl egentligen det minst viktiga man kan ödsla energi på? Förutom hockey... 

Kombinationen snö-kyla-sol är i alla fall mycket lyckad! Och trots den låga temperaturen är det varmare än i Stockholm!

I söndags fortsatte Malin och jag våra utgrävningar i förråden och jag var skoningslös i min utgallring av prylar. Jag hyr bord ett par veckor på Veckans Allehanda i Boden vilket innebär en möjlighet att tjäna en liten hacka på grejer som annars bara ligger och skräpar i källaren. Ska försöka komprimera prylarna så att jag kan säga upp det extra förrådet. Medan vi prismärkte och sorterade bråten fick jag ett genombrott i mitt presumtiva låtskrivande:

När du rensar ditt förråd
så lyssna på mitt råd
SPARA, SLÄNGA, SÄLJA, SKÄNKA 

och så vidare.... Kommer kanske på en vers också, endera dagen. Och en melodi.

Det här med Alla hjärtans dag är inget som jag riktigt har tagit till mig. Eftersom jag ändå är en bit upp i åren så snörper jag bara på munnen och kallar den och Halloween för kommersiell dynga. Men när jag kom hem från jobbet i fredags hade jag fått ett litet paket som innehöll ett par söta strumpor med hjärtan på samt ett kort med en fantastisk kärleksdikt.

Det kom från Rousseau. Rousseau är en katt. Alltid något. Själv skickade jag ingenting till någon. Jag är inte typen. Men det var roligt att få. Och på jobbet fick vi två askar med gelehjärtan. De var goda. Hjärtana, alltså.



Kommentarer
Anonym

Nej, det ska vara: SÄLJA, SKÄNKA, SLÄNGA, SPARA!

2009-02-18 @ 22:55:07


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0