Ja, jäklar....

I jakten på ett par Helly Hansen-kallingar, eller något liknande, som jag hoppades skulle finnas i en garderob utan att jag visste om det, fann jag alla mina försvunna strumpbyxor. Deras gåtfulla försvinnande jag har avhandlat på den här bloggen i inlägg efter inlägg.
 
Kära döttrar! Förlåt! Trots att ni alla tre bedyrat er oskuld har jag ändå inte låtit mig övertygas utan varje gång jag sett er tänkt:
- Undrar vem av dem det är...
Att ingen av er någon gång visat er med något av paren på benen har varit av underordnad, eller rent av ingen, betydelse. Jag är en hemsk mamma. Skämmes.