Jag hade ju kunnat somna lugnt i onsdags, trots den inkompetente glasdörrsmonteraren. I den arla gryningen gick jag nämligen med bestämda steg över min egen gård i hopp om att på något sätt kunna beträda min egen lägenhet i syfte att få mina misstankar bekräftade. För det vore ju jäkligt pinsamt om jag rusade in till områdesvärdinnan och med gäll röst svor ve och förbannelse över de felmonterade glasdörrarna om det sedan visade sig att jag sett fel. Men det hade jag inte. Jag stötte ihop med en ung trevlig byggnadsarbetare i neongula kläder och runda kinder och han följde med mig upp i lägenheten där vi båda kunde konstatera att någon i staben borde omskola sig alternativ lära sig sitt yrke. Dörren hängde verkligen fel. Gossen skrattade uppgivet och sa:
- Men herregud, det här är ju en dörr från en spegelvänd lägenhet!
Duktig kille. Och inatt när jag kom från Cleo gick jag förbi lägenheten och såvitt jag kunde se var fadäsen åtgärdad.

Som jag tidigare berättat har jag för vana att tillbringa huvudparten av mina lediga dagar på Sunderby sjukhus och gårdagen utgjorde inget undantag. Som omväxling var det Björn och jag (Frida har mirakulöst nog hållit sig skadefri i flera veckor!) som hade var sin tid på var sin avdelning. Björns astma kontrollerades för sista gången och hans besvär är glädjande nog obefintliga under förutsättning att han håller sig från katter. Därefter fick jag min slang borttagen (inte på barnavdelningen)! Ett klipp i ögonvrån, en liten snytning och sedan var sex månaders vedermödor över! Och eftersom det är minusgrader och blåsigt så har jag redan kunnat konstatera att ingreppet lyckats! Hurra! No more tears, skulle man kanske kunna säga. Åtminstone för det.

På sjukhuset finner man följande uppmaning lite här och där:

Jag anammar givetvis rådet och sitter således här och kämpar med en blandning av Cherry coke och Absolut Vanilia. Det går trögt och helst hade jag velat dricka den där colan utan Vanilia, men vad gör man inte för folkhälsan? 


Och cirka 4:07 in i filmen glider jag in från vänster. Där ser man! Men nu är det nattinatti. Somliga måste ju se till att hålla infrastrukturen intakt, för nog är väl en tygbutik en viktig beståndsdel i den?