Det har jäklar i mig varit hårda bud i några dagar nu. Det kostar på att hänga med för en kvinna i min ålder. Torsdagens Skellefteåresa upplevde jag från baksätet i Monikas bil, tack och lov. Jag kunde alltså sitta och slumra mest hela vägen men vaknade givetvis till varje gång jag kände att hakan ramlade ner på bröstet. Det är så himla fult att sitta och sova med halvöppen mun. I värsta fall sicklar man också så det gäller att vara vaksam i alla lägen. Dessvärre har jag verkligen tränat på att släppa hakan när jag sover eftersom jag i åratal gjort tvärtom d v s bitit ihop så att käkarna krampat och huvudet gjort ont... Nåväl. När vi kom fram var jag lagom mosig och inte alls särskilt danssugen, så jag följde med Carina ut i deras bil och drog raskt i mig två plastmuggar vitt vin. Sen gick jag in och dansade och med Jannez på scenen blev det naturligtvis en riktig kanonkväll.

Två sidor av Jannez. Ena sidan...

...och andra sidan.
Jannez drar ju vanligtvis en väldigt blandad publik, men inte i Skellefteå. Nejdå, på dansmaffian.se kunde man läsa flera inlägg om hur gammalt det är på parken så "dit går det ju inte att åka." Tänk att man är så inskränkt att man missar en bra orkester på grund av antaganden!

Självklart var det på ren tjurighet jag lyckades ta mig ur bingen på fredag morgon och när jag lämnade bygget omkring sju på kvällen insåg jag att det gällde att hålla sig upprätt för att överhuvudtaget orka med kvällen som skulle tillbringas på Björknäsparken där Fernandoz spelade. "Alla andra" åkte givetvis till Käcktjärn där Shake var, men jag är alldeles för förtjust i Anders Nordlunds ljuva stämma för att missa Fernandoz. Jag fattar att jag hade haft mer att göra i Käcktjärn, men å andra sidan var mina dansinsatser på parken precis vad jag mäktade med. Jag var rätt nöjd med att sitta bredvid Ingrid och prata lite dynga och annat viktigt. Dessutom träffade jag Åsa och hennes systrar och det är alltid lika trevligt. Mot slutet av kvällen blev jag dock rätt less och började nobba folk som den värsta diva. Men jag vill verkligen inte hålla i karlar som uppenbarligen inte duschat och bytt kläder på väldigt länge.

Jag jobbade även lördag. Visserligen bara åtta timmar vilket är två timmar mindre än vardagarnas arbetspass, men när jag kom hem var jag så trött att jag inte kände mig det minsta glad. Jag hade helt enkelt inget val, utan gick och lade mig och sov i ett par timmar. Sedan duschade jag och gjorde mig i ordning tillsammans med Frida och tre av hennes kompisar och det var ju roligt. Men trångt var det i badrummet.

Det var nästan paus när jag kom till Boden så jag gick med Hasse till logen där jag fick kaffe och en välbehövlig smörgås. Hade ju glömt att äta middag... Efter paus var jag således pigg och glad, dansade och höll igång precis som vem som helst. Det var första gången Jannez spelade på Björknäsparken och här var det en betydligt mer blandad publik. Och gladare. Det applåderades efter varje låt och sånt kan ju kanske kännas kul för ett band.

Hasse är rädd att jag skall svälta ihjäl, så efter sista dansen fick jag ännu en smörgås. Nej, jag åt inte upp orkesterns mackor. Det fanns så det räckte till alla. De fick dessutom med sig smörgåstårta i bussen.

Kjelle - nöjd och glad.
Sammantaget blev det alltså en mycket lyckad helg. Det är ju inte allför ofta man har förmånen att dansa till Jannez två gånger samma vecka. Och trots att Fernandoz kanske inte inkasserar så många charmpoäng så spelar de fantastisk dansmusik och, som sagt, Anders sjunger så bra att det gör ont i hjärtat. Men det är ju vad jag tycker. Och Ingrid.

Idag har ordningen på firman till viss del återställts. Vi var två i morse och två vid stängningsdags. Imorgon börjar jag halv tolv men jag skall sätta alarmet på sju, sträcka på mig och kanske skrika litegrann. Sedan skall jag vända på mig och somna om. Fy farao, jag längtar nästan...