A very dead squirell

Nog lyckades jag bli förkyld i alla fall, trots Actimel som ju ska vara så himla bra mot allt. Men det märks inte. I morse hade jag verkligen velat dra täcket över huvudet och glömma bort butiken en stund, men jag är ju en ansvarsfull människa så efter frukost och två Alvedon släpade jag mig till jobbet med svullna ögon och en rinnande näsa. (Nu är det jobbigt med slangen igen. Den håller sig inte på plats när jag snyter mig, men nu är den i alla fall så kort att den inte kan sticka ut ur näsan...) Kände mig inte så läcker, men såna dagar måste man väl också ha. Man kan inte alltid vara på topp.

När jag gick hem hittade jag denna stackars före detta ekorre i rännstenen. Eftersom jag vill förskona mina kära läsare från traumatiska upplevelser så har jag beskurit bilden ordentligt Jag hade väl i och för sig inte ens behövt ta någon bild, ännu mindre publicera den på bloggen, men tänkte att den är en lagom presentation av min morbida sida...
 
Den stackarn har stött mer än sitt lilla ben och den långa ludna svansen.
Nu finns det faktiskt en poäng. Där den lilla ekorren miste livet råder en hastighetsbegränsning på 30 km/h. Gatan är dessutom fylld av fartgupp och blomlådor så jag undrar ju givetvis hur man lyckas taga en så snabb varelse av daga med ett fordon som rimligtvis knappt håller styrfart. Fast jag skall kanske tänka på annat. Var vi skall åka över helgen, till exempel.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0