I fredags spelade Widerbergs i Sunderbyn och igår var Sannex på Statt samt Torgny Melins i Kalix. Och jag var på alla ställena och förlustade mig. Inte. Helgen ägnades åt arbete och att skjutsa och hämta den snart 19-åriga dottern på diverse tillställningar. 21-åringen var på Cleo men promenerade hem med sin kompis. Värre är det med den yngre, vars vänner bor på andra håll. Natten mot fredag ägde en våldtäkt rum i centrala Luleå, så nu har den hysteriska lejonmamman fullt upp. 

Och eftersom det inte händer så mycket i mitt fattiga liv just nu så gör jag ett avbrott i Berättelsen om Boellas olycksaliga liv och berättar lite ur Min vän Thomas öden och äventyr. Vi har mycket gemensamt, han och jag. Den späda kroppshyddan, t ex. Thomas har även han i alla tider fått höra att han borde gå upp i vikt och till slut gav han vika för tjatet och satte sig själv på en diet som bestod av oxfilé och bernaisesås. År ut och år in har han kämpat och nu, äntligen, har har hans vedermödor gett resultat.


Han måste dessvärre bära hjälm, enär hans kropp nu är så tung att han knappt kan hålla den upprätt. Eller hörde den här bilden kanske till kick-offen inför Dansbandskampen? Hm, jag måste kanske utreda... 

I våras gjorde Thomas ett bejublat framträdande med Christer Sjögren-hiten I love Europe på sin och Annas födelsedagsfest, och sedan ryktet om denna succé nått självaste The King har Thomas inte haft en lugn stund. Christer har fullkomligen bombarderat Thomas med mail, sms och telefonsamtal i hopp om att få med honom i sin show på Tyrolen. Men Thomas har haft fullt upp med p4Dans, Guldklaven, resor till Norrbotten, motionsdans i Bjärnum på söndagar och nu också Dansbandskampen så det har länge sett mörkt ut för den gode Christer. Men så i torsdags dök det upp en lucka i Thomas agenda och de två kunde äntligen mötas på Tyrolens scen där de, för första gången i världshistorien, tillsammans framförde Blue Hawaii, känslosamt ackompanjerad av Thomas på luta, nej förlåt..tuta ska det vara, och cymbal.

Se, hur lyckligt han skrattar, Christer. De andra musikerna tappade både hakor och koncept (sans och vett?) när de insåg vilket unikt mästarmöte de hade förmånen att få vara en del av. 
 
Man kan alltså säga att jag spökbloggar lite åt Thomas, som ju faktiskt inte hinner med sådana triviala sysslor. Och trots att jag endast utgår från hans sms och mms så tror jag att jag lyckas ganska bra!