Hur mycket möbler ryms det i en etta på 29 kvm? Hur mycket som helst, vågar jag påstå. I fredags skulle Frida ha tjejfest och insåg äntligen att hon behövde ett köksbord. Eftersom både jag och hennes pappa har varsin unik samling av dylika har vi vid upprepade tillfällen erbjudit henne delar av beståndet, men hon har bestämt avböjt och surfat vidare på Blocket på jakt efter ett litet svart slagbord. Men i fredags resignerade hon och accepterade det nätta men astunga björkbordet som stått magasinerat i ett av mina källarförråd sedan Thomas flyttade till Kalmar för två och ett halvt år sedan, då han överlät vårdnaden av sitt mycket snyggare och dyrare bord, inklusive fina stolar, till mig.

Frida var inte bara i behov av ett bord, hon menade också att några stolar runt detta kunde vara bra att ha. Hon hade en sedan förut och när jag genomsökt min lägenhet ordentligt hade jag funnit tre till som jag kunde leva utan. Flyttlasset toppades av en gammal dammsugare av märket Elram som jag hittade i min brors garage. 

Vem körde dit grejerna, tror ni? Och vem bar upp alltihop? Till tredje våningen? Ja, Frida hjälpte mig med bordet, men medan vi bar började hon berätta för Katarina om hur vi råkade ringa på alla dörrar när vi bar upp resårkärnan, eftersom den var så stor att vi knappt kom runt på varje våningsplan. Jag kan vara väldigt lättroad så jag började fnissa hysteriskt. Tja, små kraftlösa nävar, inga handtag att hålla i och ett vansinnigt tungt bord... Skadorna blev inte så stora, endast en blå rand utmed ena långsidan.
 
Efter fyra månader i egen lägenhet kunde flickan äntligen sitta vid ett bord och äta middag. I verkligheten ser det inte fullt så tråkigt ut. Och som min pappa alltid sa:
- När du satt fötterna under eget bord får du göra vad du vill!

Nu skall jag ägna mig åt min Londonkollektion en stund. Vi har för närvarande fyra symaskiner i bruk. Vad kul vi har, jag och mina ungar!