Kindbergs i Kalix, lite drygt 45 minuter från Luleå, 220 inbetalande. SKANDAL! Folk klagar på att det inte ordnas några danser, de springer in i butiken och undrar var de skall dansa i vinter när inte jag ordnar något men när det äntligen kommer upp en bra orkester som bör passa de flesta smaker så ids de inte komma! Det gör mig faktiskt jäkligt f-bannad!

Men vi som var där hade en fantastiskt trevlig danskväll. Jag åkte dit med Ingrid och Kent, och trots att vi satt vid ett bord hela kvällen (drack en cider och Ingrid ett glas vin) så blev vi uppbjudna mest hela tiden. Jag vandrade visserligen runt med en del stolpskott, bl a en man som luktade så illa av svett att jag nästan började må illa, men danserna jag fick med Kent, Ove, Mats, Rolf och andra stjärnor bidrog till att kvällen blev lyckad. Sista dansen fick jag med dragspelaren Börje Erixon. Han vet hur man dansar foxtrot! Wow! Dirty foxare - släng er i väggen. Det här är dans när den är som bäst!

Kindbergs bidrog onekligen till den trevliga stämningen som uppkom vartefter dansgolvet fylldes. De har ett bra och annorlunda sound, mycket beroende på dragspelet, de ser glada ut och verkar uppenbarligen trivas med sitt jobb. De klär sig alltid snyggt (Ja, jag gillade de svindyra trasiga märkesjeansen de hade för några år sedan) och det låter verkligen Kindbergs om dem. Jag gillar när de går fram till scenkanten allihop (utom Magnus) och friar till publiken på bästa Flamingokvintettenvis. Joakim är ingen stor sångare och ibland är hans stämma tämligen nasal, men det märks mindre live än på skiva. Å andra sidan är inte heller Olle Jönsson någon Christer Sjögren och honom har det ju gått rätt bra för. Tja, vad finns det mer att säga? De är ju inte fula precis, men därom råder nog delade meningar beroende på vem man frågar...
 
Coola killar, värsta västernlooken. Jiihaaa...! Magnus och Jocke

Jockes vinnarboots. Det är snart deras tur i Dansbandskampen.
Köp förresten deras nya skiva - Boots och änglar. Bara duetten med Fröjdis Skinnarland och Jocke är värd priset.

Mot slutet av kvällen dansade jag med Ove, en kille från Piteå. Mellan låtarna suckade han och sa:
- Herregud, vad du dansar bra!
- Men äsch! sa jag. Det är ju du som för.
- Näe, sa han. Det är som att hålla i ett tygstycke. Du följer ju med vilka steg man än tar.
Det tycker jag var en jättefin komplimang och jag blev väldigt smickrad och glad. Han sa i alla fall inte att jag var lätt på foten...Ha ha...