Före och efter

Thomas skulle på möte kl 11 på lördagsförmiddagen, så efter en sen frukost tillsammans med Carl-Martin och Erik, gick vi över till arenan. Där träffade jag min gamle vän Joakim som genast tog på sig det ansvarsfyllda uppdraget att skriva ut ett backstage-pass till mig. Han kom ihåg både mitt för- och efternamn. Jag blev djupt imponerad.

Mitt värstingbackstagepass. Med det kan jag gå överallt...

Lite nervös var jag allt att bli lämnad ensam, men det var förstås bara löjligt. Det drällde av gamla bekanta så jag lät Thomas gå på sitt möte... Sedan jag druckit lite kaffe och lyssnat på ett par av banden drog jag mig tillbaka till hotellet för att lyssna på Kindbergs och Claes Lövgrens nya album som jag skall recensera i P4Dans. Efter dusch och hårtvätt hämtade jag en skjorta som Thomas skulle ha och gick över till arenan för att se genrepet tillsammans med Cattis och norrmännen. Efter hand dök fler och fler kända ansikten upp. (Med tillhörande kroppar. Vilket ofantligt fånigt uttryck!)
Klockan 18 var det dags för mingel med bubbel och smarriga snittar för oss som gick in i guldentrén. Väl vid bordet serverades vi en förvånansvärt god måltid. Cattis påpekade att det var samma mat varje gång, men jag kommer bara att vara där två gånger så jag kan eventuellt stå ut... Bakom oss satt ett överförfriskat sällskap som då och då unisont vrålade rakt ut. När plötsligt en av de unga männen reste sig upp och tog av sig skjortan fann vakterna för gott att ingripa, varpå de som på  led liksom rundade bordet och utan några som helst tecken på ingripanden hade de plötsligt alla fem gäster mellan sig när de gått ett helt varv. Tre minuter senare satt det fem stycken nittiotvååringar vid bordet.
 
Mitt bordsällskap - Cattis                               Erik

Carl-Martin

Marlene, Cattis pappa                                 Hampus - Cattis son

Och sedan kom juryn och direktsändningen satte igång efter att man motat undan alla människor som ville fotografera och få autografer. Därefter följde en uppvisning av logistik när den fungerar som bäst. Inräkningar, applåder, dans, bortfösning av folk, fräcka kommentarer av juryn. Fart och fläkt och ruskigt imponerande för en som aldrig varit med förr... Efter tävlingen fyllde jag på tidningsställen med Får Jag Lov innan jag och Marlene köpte ett glas vin så Thomas skulle ha när han kom ut. En timme senare dök han upp och gjorde sitt bästa för att hinna med att dansa med de som ville, däribland jag.

Thomas och ett ungt fan
Nu följer en liten bildkavalkad från kvällen! Det är kanske sånt här man skall ha Facebook till...?

Juryn på plats                                        Cattis och Micke                                            

Thomas och Stefan

Peter och Emma                                        Daniel och Thomas 

Jouni                           
Det var alltså Black Jack som stod för musiken när det spelades upp till dans efter tv-sändningens slut. Det gjorde de som vanligt på bästa sätt. När de hade hade paus spelade först Scotts och sedan Larz Kristerz en stund var. De senare lät som de brukar göra. Det är alltså inte så stor skillnad på det de gör under tävlingen och under en danskväll (Jag brukar ju dansa till dem i Malung). Scotts lät däremot som en halvtimme inklippt Rix FM på högsta volym. De vill verkligen inte spela dansmusik. För de kan ju inte på fullt allvar tro att de på något sätt representerar framtidens dansband? En vild gissning är att de, när förlovningen är över och de har spelat på ett antal av landets gatufester, är tillbaka till sina trehundra trogna dansare. Å andra sidan är det ju dem de föredrar att lyssna på, om jag inte minns fel... Men som sagt, Lasse Stefanz, Thorleifs, Flamingokvintetten, Black Jack (som ju onekligen är ett tämligen nytt band, nyare än Zlips!) och Streaplers - inte har de blivit stora för att de har låtit som någon annan...Men är det målet, att "dansarna" är nöjda, så är väl allt gott och väl. 

Nu borstar jag hornen och gömmer svansen i pyjamasen. Imorgon är en annan dag.  


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0