Dansbandskampen 6 - själva tävlingen

Så var det dags för den kanske hittills mest spännande omgången av dansbandskampen. Förutom husbanden Scotts och Larz Kristerz tävlade också Face 84, Jannez och Martinez. Alla var BÄST!! Det lät kolossalt bra om alla tre banden, förlåt, fem banden och av konstiga näsljud, märkliga textningar och plågsam falsksång märktes inget. Orsaken till detta kan ha varit att det inte förekom något av dessa störande inslag.

Jag gillar verkligen Face 84. De förverkligar på något sätt en dröm som jag är övertygad om att alla spegelsångerskor någon gång i sitt liv önskat skulle gå i uppfyllelse, nämligen drömmen att få stå på scen och rocka loss till publikens jubel. Huruvida tjejerna funkar som dansband numera vet jag faktiskt inte, och då menar jag om de spelar två lugna, två snabba, men på något sätt känns det oviktigt. Jag har visserligen dansat till dem på deras Norrlandsturné med Flamingokvintetten för tre år sedan, men sedan dess har det har det hänt mycket. Det här är fyra målmedvetna otroligt duktiga tjejer som ofta blir ifrågasatta, inte bara för att de är tjejer, utan också p g a den musik de spelar - företrädesvis rock. Face 84 spelar i alla fall hela danskvällar, d v s tre och en halvtimmes gig så det är väl klart att det är ett dansband! De gjorde makalöst bra ifrån sig i lördags, och jag beklagar publiken som inte fick höra deras version av Den stora dagen. I Norge har man tydligen tagit dem till sitt hjärta och jag hoppas att de lyckas smälta Sverigepublikens också.

Jannez, jag säger bara Jannez.... Stämsång, solosång, Kjelles underbara röst. Kärlek, ljus och värme. De har något som inte går att ta på, det är bara sååå braaa. Och liksom Face 84 spelar de live. What you hear is what we play. Dessutom har de Sveriges näst snyggaste affischer och orkesterkort. Deras första låt var en riktigt dålig pojkbandsballad, en sådan där som de som inte har lärt sig att dansa ordentlig foxtrot gillar att åla omkring till. De gjorde ju förstås sitt bästa och det blev väl så bra som det kunde bli. Men den andra, Guenerina....!! Wow! Fy farao, så bra!

Under mina år som arrangör har jag haft Martinez ett antal gånger. Dessutom har jag dansat till dem i åratal. Inte i ett sträck, förstås. Ha ha... Sångerskor har passerat genom åren, en del hann bli riktiga trotjänare som t ex Agneta Olsson, numera stor artist som sjunger karaoke på Piteå Havsbad med maken. Mer flyktiga blev Karin Ritäkt, Claudia Undes och duktiga Susanne Bertlin. I Lillan Westman har Martinez en sångerska som har det en danspublik vill ha - utstrålning, flirt, humor och framförallt en riktigt bra röst. Lillan - den hittills bästa sångerskan i Dansbandskampen - kommer inte i närheten av några underliga manér i sin sång. Hon har en stark men nyansrik röst och hon textar bra och rör sig proffsigt och avslappnat på scen. Att bandet trivs med henne går inte att ta miste på. Sedan Lillan kom tillbaka i somras märker man en helt annan glädje  hos de andra medlemmarna än tidigare. Ett riktigt, riktigt bra band med många egna BRA låtar. Lördagens framträdanden utgjorde inget undantag. Martinez levererade Bowies och Jaggers svängiga Dancing in the street lika säkert som Kikkis Miss Decibel.

Sedan var det ju två andra band med - Larz Kristerz och Scotts. De förstnämnda var mycket, mycket bättre än förra gången och de andra var lika bra som de brukar vara. Bäst är de när de spelar Sven-Ingvars.  



                         


Kommentarer
Danne Strandberg

Hallå Boel! Tack för dina värmande ord om oss. från Dansbandskampen. Alltid lika roligt att se och träffa dig, med din drivande och positiva attityd! =)Stor gruppkram från oss Martinezzare / Danne

2008-11-27 @ 21:50:03


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0