Jag, Boella!

Jaha, nu börjas det... Bara så ni vet så är det inte jag som har skrivit det allra första inlägget i den här bloggen. Den initierade läsaren kan säkert gissa vem... Måste man presentera sig? I så fall är jag 180 cm lång, blond, mor till fyra, numera tämligen vuxna, barn, egenföretagare men också arbetstagare. Gillar att ha kul och har det säkrast på dans eller i andra sammanhang där dans och dansband figurerar. Tycker om att dansa till det mesta, bara det låter någorlunda och de håller takten hyfsat, men uppskattar givetvis äkta vara, vilket innebär att jag ÄLSKAR Streaplers. Jag anser också att Lasse Stefanz är något av det bästa som drabbat branschen och att de, om några, ser till att öka publiksiffrorna på våra dansbanor. 
   En regnig dag i maj hämtade jag artisten och schlageroraklet Thomas Lundin på Kallax Airport. Efter en ca 10 minuter snabb presentation av mig själv frågade han:
-Plokkar du?
-Nja, inte nu längre, svarade jag. Jag har ju läst svenska, litteraturvetenskap, historia och pedagogik, men jag är inte klar med historian så jag är inte behörig lärare bla, bla, bla...
Han vred huvudet mot mig och såg allvarlig ut.
-Jag sa int plugga, jag sa BLOGGA! Du har ett kåserande sätt att prata, du borde börja blogga.
Ja, vad säger man? Bara man inför ett par extra dagar på en vecka, så skall jag nog börja blogga alltid! Tänkte jag. Och detta har jag gjort sedan dess. Tänkt alltså. Men med fyra hemmavarande barn, jobb i butik och ett eget företag att sköta så har det liksom inte blivit av. Lägg därtill skapandet av årets Malungskollektion, som jag eventuellt kommer att berätta om en annan dag, så förstår vem som helst att tiden inte räcker till. Men nu har jag haft sommarens danser, Malung har varit och farit och nu väntar bara den grå vardagen. Så självklart börjar jag blogga! Min tredje dotter, Frida 15 år, skickade ett sms till mig när jag befann mig i Malung förra veckan och berättade att hon helt sonika hade gjort en blogg till mig! Gullungen! Så var det med det och nu får det räcka för idag. Som jag sa så väntar den grå vardagen och imorgon står jag där vid disken i tygaffären och ger insprirerande råd till alla kunder som inte vet vilken färg de skall ha på kudden i den grå soffan. Bitter, utarbetad och elak... Kan det kanske bli en låt?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0