När man är i farten på det här sättet är dessvärre sömnen en faktor som i och för sig är viktig, för att inte säga oumbärlig, men som ändå hamnar tämligen långt ner på prioriteringslistan. Efter en fantastisk låschfest igår kväll hann jag i alla fall sova nästan fyra timmar innan det var dags att kliva upp och ta itu med den nya dagen som inleddes med en liten flygtur till Stockholm tillsammans med Thomas, Sigge och Annmari. Där blev vi upplockade av en värmländska som körde oss i en rasande fart till Strängnäs.

Annmari i julpyntad bil

Där stod  Anna i hällregnet ute på parkeringen och väntade på oss, samtidigt som hon passade på att värma sig. Hon anlände nämligen redan igår kväll och har tillbringat natten fullt påklädd, alltså med tjocka sockor, mössa, vantar, tjocktröja, lovikkavantar och gud vet allt. Ovanpå har hon haft två täcken plus ett sängöverkast. Hotell Mälarblick har tydligen inga gäster under veckorna så därför passar man på att slå av värmen, varför det endast var 16 sketna grader på hennes rum. Tur i oturen var ju då att inte vi också anlände igår, för då hade ju inte Thomas haft något täcke. Han blev förresten upprörd och sms:ade att det var skandallösa 15 grader på rummet, och i morse, när han pratade med hotellchefen, hade det plötsligt bara varit 13. Men nu finns det extraelement i alla våra rum.

Efter vår ankomst och lite lasagne i magen var Anna glad igen!

Och nu undrar kanske den uppmärksamme läsaren hur det kan komma sig att det läggs in ett inlägg såhär mitt under pågående resa, och det skall jag säga är helt och hållet Annas förtjänst, som först och främst har med sig datorn och sedan kan det här med uppkoppling och grejer.

Nu sitter vi här i arenan och lyssnar på när banden repeterar. Zlips har inlett på sitt vanliga manér, fullt ös från början till slut, och tyvärr tämligen onyanserat. Melissa har en stark röst, dock både nasal och odynamisk, som åtminstone jag tröttnar på ganska snabbt. En jämförelse med Shake är ofrånkomlig. Christine Granholms röst är på något sätt bredare än Melissas. Vackrare, helt enkelt. Keyboardisten sjunger också jäkligt bra. Dessutom har han ett sätt att påa låtarna, samt att tacka efteråt, som påminner om Olle Jönssons. Och det är ju aldrig fel.. Men givetvis är detta något som endast en liten exklusiv del av Dansbandskampens 1 200 000 tittare har kännedom om. Det kan till och med vara så att det bara är jag som har uppmärksammat det.


Sen har vi Jonas Näslund och Jive, som gör en tråkig version av Police gamla evergreen Every breath you take som torde lämna de flesta oberörda. Deras andra låt - Schytts örhänge Aj,aj, aj, det bultar och det bankar - får det däremot att rycka i benen, om jag nu får spy ur mig en klyscha sådär utan förvarning. Just nu sjunger förresten Shake Du ringde från Flen i ett långsamt nattklubbsjazztempo som inte på något sätt är innovativt eller ett resultat av något nytt sätt att tänka. Det är nämligen Anna Neah Olsson som oaktat skall ta åt sig äran av att ha skapat trenden med dansbandslåtar i andra tempon i och med hennes tolkning av Tårar från himlen som var hennes julklapp till Thomas förra året, och som hon sjöng i ett bejublat framträdande på Guldklavengalan i Malung i somras. Så det så.