När granen var klädd och Frida och Katarina var fullt sysselsatta med att avslägsna Fridas återstående dreads samt färga och klippa det som var kvar av håret, passade Malin och jag på att hotta upp min provdocka. Först hittade vi inte tomtemasken så vi fick lösa det på ett annat, enligt mitt förmenande, utmärkt sätt.

Man kanske kan säga att man får den tomte man förtjänar. Men Malin ville gärna att jag skulle göra ytterligare en arkeologisk utgrävning i mitt ena källarförråd i syfte att hitta den riktiga tomtemasken med skägg, och jag hade faktiskt sådan tur att jag fann den nästan på en gång.

Trots den timida looken skrämde den slag på Katarina som vägrade ha den i sitt sovrum. Istället placerade hon den utanför badrumsdörren, där den nu står och vaktar och sprider skräck bland de som behöver uppsöka det utrymmet.


Just nu råder det frid och harmoni i det skarinska hemmet. Tre av ungarna gör marsipangodis och den fjärde hoppas jag snart är på väg hit med sin pappa. Malin meddelade nyss skadeglatt att detta är min femtionde julafton. Där ser man!
                     
                      
Fridens liljor, alla mina vänner och läsare! Nu skall här skivas lax!