Mina julklappar

Trots att jag bara gett julklappar till min mamma och till Janne, så fick jag själv en icke oansenlig hög. Abba singstar från Malin, en tång från Frida (Mina tänger försvinner alltid oförklarligt och jag blir alltid jättearg och anklagar hushållets medlemmar för stöld.), presentkort på Lindex + en bodyslimmer av Katarina, en GPS av Janne (Aldrig mer några extra mil på Malungsresan.), en horoskopbok, ett värmekrus och en flaska STARK glögg av familjen Öqvist, samt ett set med Margrethe-bunkar av min arbetsgivare. Inte illa! Jag har väldigt dåligt samvete för alla julklappar jag INTE köpt. Å andra sidan har det rests en hel del i år, så man kan nog säga att klapparna har fördelats över året.

Jag har sluppit sitta hemma och slappa under mellandagarna eftersom butiken jag jobbar i har haft öppet både igår och idag. Jag skall inte sätta igång min vanliga klagosång, utan bara upplysa er om att OM ni vill bli respekterade och ansedda som goda människor, inte bara av era nära och kära utan också av t ex butiksbiträden, så gå föralldel inte in i en butik i samma ögonblick den stänger och be om hjälp att välja gardiner. Och även om ni då bestämmer er snabbt och kvinnan bakom disken till synes bekymmerslöst klipper till de begärda fem meterna, be henne inte om en lektion i veckbandets med tillhörande krokars vetenskap. För även om hon ler och verkar glad åt er närvaro, så har hon kanske ett liv utanför köpcentrumet. Kanske barn som sitter hemma med kurrande magar och undrar var mamma är? Kanske måste hon på Kvantum och handla mjölk till de stackars små? Kanske ler hon bara av ren utmattning? Kanske VILL hon verkligen att ni kommer tillbaka och handlar mer, men hoppas att det skall bli när butiken är öppen? 

Den här bilden tog jag i morse på väg till jobbet. Neonskylten med den gnistrande ringen har funnits så länge jag minns, men är snart ett minne blott när huset skall ge plats åt ett kombinerat hotell och köpcentrum. Visst är det bra att staden utvecklas och någon vill satsa på framtiden, men samtidigt förlorar Luleå mycket av sin själ i takt med att den gamla bebyggelsen försvinner.

Kevin Borg blev förresten Årets norrbottning, och inget ont om honom, men som jag sa i ett tidigare inlägg var Peter Mattei den självskrivne vinnaren. Hur många norrbottningar vet egentligen att en av världens främste barytonsångare kommer från Norrbotten? Han är visserligen hovsångare (2004) och har i år blivit vald till årets musikpersonlighet i SvD, vilket antagligen smäller rätt högt, men nog tycker i alla fall jag att han hade förtjänat även den här utmärkelsen. Men man blir aldrig profet i sitt eget land, eller vad det heter. Se bara på Expanders. När spelade de i Boden sist...?