I fredags, medan jag höll på att göra mig i ordning till kvällens dans, sa plötsligt min äldsta dotter:
- Hörru, mamma. Jag och Katarina har pratat om det här du håller på med och det liknar ju faktiskt mest en sekt alltihop.
Jag bad att hon skulle förtydliga sig, och hon fortsatte:
- Jamen, det ska ju vara rätt band och rätt lokal och bra golv och det måste vara folk man känner igen och i rätt ålder och det får inte vara fotboll på TV, inte valborgsmässoafton, det får inte regna och helst inte heller snöa, och det får definitivt inte vara för varmt men heller inte för kallt. Ja, ungefär så! Som om det vore någon jäkla precisionssport som ska utövas!

Jag insåg att mina barn har tagit intryck av mitt arrangörsskap, därav deras kännedom om alla anledningar till att folk inte åker på vissa danser. Men jag försökte försvara mitt stora intresse med att berätta om hur det kan bli när man verkligen brinner för något. Som när jag var ung och höll på med hästar, eller när jag blev äldre och en tämligen skicklig pistolskytt. Men Malin var av en annan uppfattning:
- Men den typen av dans du håller på med var väl ändå utsprungligen ett rent nöje? Gick man inte bara ut med danstofflorna i en påse och hade kul? Precis som att gå på krogen fast hälsosammare. Men har du någonsin hört en kroggäst klaga på musiken, på golvet eller på höjden på bardisken? De går ju bara ut för att ha kul, även om de oftast dricker kanske, och det är väl förstås inte så bra i längden...hehe.

Ett skrämmande exempel på det mina döttrar pratade om är den unga kvinna som förkunnade att även om Blender (hennes favoritband) skulle spela i den närliggande kommunen, så skulle hon inte komma eftersom de hon brukar dansa med från Umeå säkerligen inte skulle vara där. Jag tappade häpet hakan och mindes när jag var ung och slog upp tidningen på fredagsmorgonen bara för att kolla var det var dans. Detta var alltså före internet och dansprogrammens tid, men efter Gutenbergs upptäckt... Då kunde det komma sig att det ordnades dans i Öjebyns sporthall till populära Lennes me Bittes från Piteå, och dit for vi och trampade runt på det gröna gummigolvet (det var faktiskt inte parkett) men vi hade ändå hur kul som helst. Trots att vi inte hade någon site där vi redan innan kunde kolla hur kvällens uppslutning skulle bli. 

Jag avskyr visserligen benämningarna moget och modernt, som ofta (alltid!)  av någon anledning används som motsatsord till varandra. I min värld är motsatsen till moget omoget och till modernt, ja just det - omodernt. Och det tycks mig som om det är en relativt utbredd uppfattning hos den publik som föredrar modernt. Alltså att moget är synonymt med omodernt. Jag läser ofta i olika dansbloggar och på danssiter, men framförallt på dansmaffian.se, och påfallande många uttalar sig negativt om den mogna musiken men talar sig varm för den moderna och menar att "dansmusiken har utvecklats, den låter inte som den lät förr." Ungefär som om alla band, utom det tiotal modernband som faller dessa skribenter på läppen, håller sig till en och samma repertoar, d v s "Gråt inga tårar" och "Den stora dagen". 

Och jag tänker i mitt stilla sinne "What`s new?" När jag var ung och ute som mest, under första halvan av 80-talet, så fanns även då dessa modernband. Men då hette de Pererix, Jubilée, Bhonus, Svänzons och Perikles, och det är klart att man gärna dansade till dem när tillfälle gavs, och man tyckte det var extra roligt, men däremellan dansade man ju till det som erbjöds. Numera heter modernbanden Blender, Zlips, Shake och - right - Bhonus, Svänzons och Perikles. Det lustiga är att om man går ytterligare 10-15 år bakåt i tiden hette modernbanden Flamingokvintetten, Streaplers, Drifters och Lasse Stefanz! Dennis Jarnebrink (Flamingokvintetten, för den oinvigde) berättade en gång hur de alltid tränade in de tio låtar som låg överst på Kvällstoppen, och vilka bekymmer det vållade dem när bl a "Pippi Långstrump" hade en framskjuten placering på listan...

Men hur kan det då komma sig att just de banden är de största i Sverige? Varför är det Lasse Stefanz som säljer skivor och inte Blender? Eller Zlips, som ju är så ofattbart bra och ändå har 22 år på nacken? Det kan definitivt inte vara p g a att LS spelas i radio, för är det någon musik som spelas i radio så är det ju den som de s k modernbanden spelar. Inte är det ju Streaplers nyaste, med nästan bara nyskrivet material. Eller Black Jack. 

Vad jag vill komma fram till är att fördomarna kring dans och danskulturen växer och frodas, inte bara för att de totalt oinsatta har en massa förutfattade meningar, utan också för att en del av de som har dans som intresse själva bidrar till att underblåsa dessa fördomar. Det gör de på ett effektivt sätt genom att konsekvent förneka alla band utom de som spelar Radio Rix-hits. Så fort det har varit något inslag i TV där Olle Jönsson har varit med så är det alltid ett antal individer som beklagar att man inte visar mer av den moderna danskulturen istället för den gamla, som enligt dem låter som den alltid gjort. Vilket givetvis är helt fel, men det vet de själva inte om eftersom de uppenbarligen aldrig lyssnar på eller dansar till de banden.  

Jag vill på något sätt beklaga den publik som enbart åker på dans när de s k modernbanden spelar. Jag är övertygad om att de missar en hel del trivsamma kvällar, kanske annorlunda mot dem de är vana vid. Jag tror att man i alla sammanhang, inte bara i när det gäller dans, tjänar på att känna till historiken. Det ökar respekten men framförallt förståelsen för andra människor och deras åsikter. Och i den här lilla världen, som ju ändå dansvärlden är, borde vi bara kunna slappna av och ha kul och inte vara så petnoga med detaljerna.

Vilken djuping jag är! Godnatt!