Reseskildring 4

När söndag morgon grydde vid 11-snåret, hade jag ännu inte kommit ner från min Lasse Stefanz-himmel. På dagens agenda stod ett besök i Stof & Stil-butiken i Malmö. Alltså min arbetsgivares värsta konkurrent vars existens bidrog till att "vår" kedja fick stänga sin butik där nere. Men Malmö ligger två timmar från Karlshamn och inte förrän Anna röt ifrån att "nu är det bara att packa sig iväg!" lyckades jag mobilisera min lilla grupp och styra kosan västerut. Det innebar att vi inte var framme förrän strax efter tre och de stängde fyra, så det blev lite småstressigt. Lägg därtill att det inte var den roligaste av butiker Björn besökt, vilket han högt och ljudligt deklarerade, så ni förstår kanske att min puls låg något högre än vanligt.

Och inte nog med det! När vi skulle åka därifrån signalerade bilens displayer att ena framljuset inte lyste! Jag ringde genast barnens far, som inte svarade, ocjh sedan min bror men han hade inte tid att komma och hjälpa mig. Själv bäste dräng, så jag gick in på Biltema och köpte en lampa och sen bytte jag själv. Och det gick ju givetvis jättebra och förmodligen bättre än om någon karl skulle försökt, förutsatt att han inte var gynekolog, eftersom det är väldigt ont om utrymme just bakom höger ljusinsats. Det sitter någon sak ivägen, typ en generator eller något sådant, så det var på gnällen att jag fick dit den. Men naturligtvis gick det bra och det varde ljus igen.

På hemvägen stannade vi i Sölvesborg och besökte Diana och Sven-Göran. Självklart blev det ett dopp i deras utomhusbubbelbad. Underbart!


På måndagen väntade resans höjdpunkt som var en tripp med tåg till Köpenhamn.Vi steg upp i gryningen klockan åtta för att hinna med tåget halv tio. Jag har inte så mycket att berätta mer än att det blev en underbar och minnesvärd dag. Solen sken och börsen gick som en lärkvinge. Katarina imponerades av mina språkkunskaper, men jag har ju faktiskt läst några poäng danska på universitetet så lite begriper jag ju...



Pride-festival i Köpenhamn. Kanske inte riktigt lika stor som i Stockholm... Dessutom inhägnad.

"Det er så meget kvinder ikke forstår" Tja, vad säger man? Jag är så glad att jag är svensk, kanske?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0